Hållbarhet som pr-trick

Ledare
Artikeln publicerades 11 november 2017.

Regeringen inför hållbarhetskrav på företag som deltar i främjanderesor utomlands. Det är dock, turligt nog, mer av retorik än praktik.

Kritiken har varit hård bland annat från Liberalernas utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm inför att en svensk officiell affärsdelegation anlände till Azerbajdzjan för tre dagar sedan. Landet beskrivs som ett av världens mest korrumperade och Utrikesdepartementet konstaterar att landet uppvisar allvarliga brister vad gäller mänskliga rättigheter.

Foto:

Samma morgon som flygplanet lämnade Sverige presenterades - som av en händelse - EU- och handelsminister Ann Linde (S) nya så kallade hållbarhetskrav på företag som deltar på främjanderesorna.

Så långt gångna som rubriken i Dagens Industri "Bara jämställda företag får följa med ministrar" antydde är de dock inte. Även ett företag med en ojämn könsrepresentation i styrelsen får således följa med på resan.

Man kan tro på motsatsen av debattartikeln att döma. Redaktören har satt en rubrik som har stöd i texten. Ministern talar om "svenska värderingar" i termer av socialt ansvarstagande, jämställdhet och miljö. Och avslutar med att hållbarhetskrav ska införas.

Självklart är det välkommet att stora svenska företag betraktas som positiva aktörer för välstånd och mänskliga rättigheter på global nivå. Så har det inte alltid varit. Med stora svenska etableringar i så kallade utvecklingsekonomier har inkomster stigit, löntagarna har fått bättre arbetsvillkor och ny teknik har kommit befolkningen i landet till godo. Exportindustrin gick före politiken.

Signalerna som sänds ut är dock komplexa. Talet om hållbarhetskrav antyder att det finns en högre ribba än lagstiftningen på miljö- eller jämställdhetsområdet att följa för att få delta. Som om det finns en diffus och dold värdegrund som företagen måste leva upp till. Hållbarhetskrav kan här bli en ny väg för en regering att styra näringslivets inriktning när formella lagkrav har ratats, som när det gäller förslaget om att könskvotera börsbolagens styrelser. Här finns det anledning att resa varningsflagg för en kommande utveckling där olika typer av krav blir ett slags extralagar och där den politiska makten gör en skönhetsbedömning av vilka företag som lever upp till kraven.

Den förpliktelse som bolagen på resan till Azerbajdzjan har att signera handlar dock inte om policys eller symbolfrågor utan rätt och slätt att underteckna att bolagen ska följa både den svenska och den lokala lagstiftningen samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Det gör aktuella bolag för export i vilket fall.

Steget mellan den tämligen långtgående bilden av hållbarhetskrav som presenteras utåt och de åtaganden som medföljande företag gör när de skriver under dokumentet är därav tämligen långt. Det framstår mera som ett av alla dessa värdegrundsdokument som är så trendiga i vår samtid och som dessutom påpassligt nog läggs fram inför en affärsresa som möter kritik från oppositionen, både från vänster och höger.