Reinfeldt är ensam på den politiska scenen

Ledare Artikeln publicerades

När statsminister och moderatledaren Fredrik Reinfeldt talar på Sverigemötet i Örebro sker det efter en tid av efterlysningar av nytändning för alliansen och kritik om bristande handlingskraft från regeringen.

Det är en debatt som känns igen från den förra mandatperioden. Då var oppositionen stark i opinionen, till den presenterade förslag. Nu är läget jämnare i opinionen. Men den nyvalde S-ledaren håller en mycket låg profil, även om han talar om näringspolitik och företagande.

Tiga är guld-strategin har hittills belönats enligt väljarbarometrar som upplyser om det röd-gröna blockets storlek. Att ett sådant alternativ nu saknas är dock ett faktum som skiljer de politiska förutsättningarna åt mellan de båda mandatperioderna. Alternativet tycks bara finnas i redovisningen av opinionsmätningarna. Frånvaron av en opposition leder också till att regeringen prövas gentemot en idealbild, inte gentemot ett politiskt alternativ. Just nu stärker det bilden av en passiv regering.
Men bilden av den förlamade regeringen skapas inte bara av tal om inställda utskottssammanträden och ett parlamentariskt komplicerat läge, utan målas också av liberala debattörer som ser snabba förändringar och reformer som tidigare använde ord som systemskifte. Reinfeldt symboliserar på denna punkt en annan tradition. Nytänkande ställs i debatten mot förvaltande. Men ett långsiktigt och skapande förvaltande bör inte ses som något negativt. Där varvas tradition och förnyelse.

Statsministern hade flera poänger när han i sitt tal bemötte den kritik som riktats mot den sysselsättningsstatistik som regeringen presenterat. Sysselsättningsökningen i antal löntagare har förklarats av oppositionen tillskrivits befolkningsökningen. Men riktigt så enkelt är inte sambandet. I en rad andra stater har sysselsättningen minskat samtidigt som befolkningen ökat. Dessutom måste minskningen av sysselsättningsgraden som omdebatterats de senaste veckorna också ses i ljuset av demografiska befolkningsförändringar. Den grupp som arbetar mest (25-64-åringar) har blivit mindre i andel. Det påverkar statistiken.
Intressant är att när Socialdemokraterna genom Magdalena Andersson väl föreslår något, ett jobbskatteavdrag för arbetslösa, så är det redan på väg. Det beslutades i förra höstens budget. Det vittnar om idéfattigdom - hos oppositionen.

Moderaternas problem är således inte den ekonomiska politiken. Inte nu heller. Den är fortfarande en styrka. Global osäkerhet och parlamentarisk osäkerhet till trots. Ett kanske större problem är att den moderata förnyelsen inte alltid färgar politiken. Ett av de mest intressanta seminarierna i Örebro samlade såväl partisekreteraren Sofia Arkelsten och statssekreteraren Per Schlingmann. Ämnet var levande landsbygd. Lägg därtill en spännande rapport om Norrland som nyligen gavs ut. Samtidigt dröjer en proposition om skatteutjämningssystemet som "landsbygdskommunerna" väntar på.
Man talar allt mer om barnpolitik. Men i synen på assisterad befruktning för ensamstående kvinnor saknas barnperspektivet. Man vrider om utrikespolitiken och talar mer om hotet från massförstörelsevapen och om kvinnors rättigheter, samtidigt gillas inte demokratikrav i vapenexport. Och detta är dessutom ämnen som inte berördes på scenen.