Reinfeldtlinje värd att värna

Ledare

Moderaterna fortsätter på Fredrik Reinfeldts linje och prioriterar skattesänkningar för bredare grupper framför att avveckla värnskatten.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Applåderna från de 2500 samlade moderaterna blev lördagens dittills kraftigaste när MUF-ordföranden Benjamin Dousa deklarerade att ett av hans vallöften var att arbeta för avskaffad värnslatt. (De övriga var att stoppa public service-skatten och avskaffa Systembolaget.)

De yngsta moderaterna har åsikter som de riktigt gamla Moderaterna.

Två dagar senare, när deltagarna återvänt till vardagen, deklarerar Moderaternas finansministerkandidat Elisabeth Svantesson att ”vi inte har några sådana förslag nu" - att ta bort värnskatten - "och kommer ta allt i den takt som ekonomin tillåter". Det var också vad Ulf Kristersson deklarerade i en ouppmärksammad intervju i vintras när efter att han hade kallat marginalskatter på över 50 procent för konfiskatoriska inte ville ange om värnskatten kan avvecklas under en eventuell kommande mandatperiod.

Ovationerna för Muf-budskapet ska förstås mot bakgrund av att värnskatten är ett rött skynke för många moderater. Den symboliserar för många de nya moderaternas taktiska överväganden på idéernas bekostnad och förväntningarna var mycket stora på att den mer liberalt sinnade Ulf Kristersson skulle prioritera ett avskaffande av skatten.

Visst finns det många anledningar till att principen minst ”hälften kvar” av en löneökning efter skatt borde gälla också för den som tjänar lite mer. Värnskatten som betalas av cirka 440 000 svenskar ger på pappret fem miljarder kronor till statskassan, men samtidigt påverkar skatten arbetsviljan.

Beskedet från Moderaternas högkvarter vittnar om att ny retorik till trots så går det en blå linje från Fredrik Reinfeldts omläggning av partiets ekonomiska politik till dagens skuggbudget.

Det är ju inte så att det parti som Kristersson leder har strukit över alla skattesänkningsförslag med röd färg. Tvärtom föreslås ett nytt jobbskatteavdrag med inriktning på låginkomsttagare - som en förlängning i tangentens riktning av Reinfeldtlinjen att uppvärdera lönearbetet och inkludera hela den jobbande befolkningen i den moderata politiken. Den tidigare inriktningen på skattetrycket för de som tjänar mest skiftades till att fokusera på internationellt sett jämförelsevis hårt beskattade låg- och medelinkomsttagare.

Värnskatten kallas ibland en skatt på ”ansträngning och utbildning”. Nu är det ganska många som anstränger sig och många som har tenterat på universitet som inte får det tvivelaktiga nöjet att betala denna allra högsta statsskatt, men som likväl får betala den 50-procentiga statsskatten på inkomster över 41 500 kronor i månaden.

Att lätta på beskattningen av dessa bredare grupper, som M -föreslagit genom att höja brytpunkten för statsskatten och att göra det mer lönsamt för fler att gå från ersättningar till arbete, är kanske inte lika symbolladdat som att avskaffa just värnskatten. Men det uppvärderar arbetets värde för än fler och det möjliggör den ekonomiska tillväxt som välfärden kommer att vara i stort behov av. Det är inte bara pragmatism, det är också ideologi.