Replik om dödshjälp

Ledare Artikeln publicerades

Replik på ledare från 9/4

Foto: Björn Larsson Ask/TT

När jag läste den nye ledarskribenten Thomas Hermanssons ledare om dödshjälp blev jag positivt överraskad. Han har uppenbarligen läst både Kajsa Dovstads Timbrorapport där hon pläderar för dödshjälp, och Statens medicinsk-etiska råds (SMER) utmärkta kunskapssammanställning. Han intog en betydligt mer nyanserad syn än vad man är van vid från Smålandspostens ledarsida.

Visserligen tycker Hermansson att SMER:s bok är ett ”virrvarr av oklarheter”. Jag tycker tvärtom att den vetenskapliga stringensen är väldigt klargörande.

SMER tar inte ställning för eller emot dödshjälp även om man klart och tydligt visar på svagheterna i många av motståndarnas argument. Till exempel det vanliga argumentet att om man får palliativ vård så behövs inte dödshjälp. Faktum är att länder som infört dödshjälp har byggt ut den palliativa vården. Nittio procent av patienterna i staten Oregon i USA har fått sådan vård. Ändå har patienter funnit den otillräcklig och därför velat avsluta sina liv.

Att en av de bästa palliativa vårdenheterna i Sverige lät en patient få ett sådant fruktansvärt slut som i Claes Brittons bok ”Min mamma är död”, talar också sitt tydliga språk: palliativ vård räcker inte alltid till.

Hermansson skriver på slutet att man borde ge livshjälp istället för dödshjälp. Jag kan försäkra att vi i organisationen Rätten till en värdig död (RTVD) precis som de flesta vill förbättra den palliativa vården och öka tillgängligheten. Vi har den största respekt för människovärdets okränkbarhet. Alla de människor som jag har kommit i kontakt med i livets slutskede och som har önskat dödshjälp har haft mycket svåra plågor. Deras önskan att få avsluta sitt liv beror på att fortsatt liv tett sig mera outhärdlig än döden.

Det rör sig i dessa fall inte om att individens självbestämmande står mot det mänskliga livets värde. Det handlar om patienter med oftast dödlig sjukdom som ändå inom kort skulle avlida på grund av denna. Då måste läkaretikens påbud att lindra plågor vara vägledande, även om det innebär att skriva ut ett recept med en dödlig dos, som den sjuke själv tar när vederbörande tycker tiden att är inne.

Jag slutar med att citera den före detta dominikanermunken Jaques Poier: ”den självvalda döden är inte ett val mellan livet och döden, det är ett val mellan två sätt att dö”.

Gunnar Hagberg

före detta överläkare och styrelsesuppleant i RTVD

Svar direkt

Visst kan den palliativa vården ha brister. Men det utgör inget skäl till att legalisera dödshjälp. Det visar bara att vården kan bli ännu bättre. Hagberg vill inte se att människovärdet och självbestämmanderätten kommer i konflikt i dödshjälpsfrågan. En sådan inställning gör att samtal om detta etiska dilemma försvåras. Vad gäller SMER:s rapport är den inte oklar: men genom sin granskning av sakargumenten om dödshjälp, visar den visar hur viktiga värdeargumenten är.

Ledarredaktionen