Riksbanken säkrar sin ställning

Ledare Artikeln publicerades

Karl XI:s försvenskningsprojekt under 1600-talet var inte helt lyckat i alla delar. När den gamle krigarkungen placerades på en femhundrakronorssedel 1985 reagerade befolkningen i Örkeneds socken med bestörtning, eftersom monarken i kriget med danskarna slog ihjäl traktens vuxna män. I Lönsboda gick det under en period inte att handla med sedeln.

Riksbanken tänkte nog mer på sin egen tillkomst under Karl XI, än nedbrända byar. Hur tänker de då nu, när det är dags för förnyelse av en av Europas äldsta sedelserier?

Det blir sex nya sedlar inom några år varav en har ny valör, 200 kronor. 20-kronorssedeln har författarinnan Astrid Lindgren på framsidan och Småland på baksidan, 50-kronorssedeln har vissångaren Evert Taube på framsida och motiv från Bohuslän, 100-kronorssedeln har skådespelerskan Greta Garbo och Stockholm. 200-kronorssedeln har film- och teaterregissören Ingmar Bergman och Gotland. Sopranen Birgit Nilsson får dela 500-kronorssedeln med Skåne och Lappland samsas med den svenske tidigare generalsekreteraren Dag Hammarsköld.

I den nya serien sedlar kan Riksbanken nog sägas ha minimerat risken för nya strider med Lönsboda. Kritiken har dock inte uteblivit. Den välkände liberale publicisten Åke Wredén bekymrar sig till exempel över omvärldens reaktioner, om bilden av Sverige som ett land där celebritetskulten målmedvetet satts i kulturarvets ställe. Wredén har för övrigt inte mycket till övers för äldre motiv. Som han uttryckt det i Dagens Nyheter: "Det är ingen nyhet att riksbanksfullmäktige – trots att de är riksdagens egna förtroendevalda – ännu många årtionden efter demokratins seger över kunga- och ämbetsmannamakten alltid har skyggat för att låta Sveriges demokrati synas på sedlarna."

Riksbanken har heller inte levt upp till sina egna utgångspunkter. Från början skulle motiven inte ändras. Ingen såg behovet, inte heller allmänheten som tillfrågats i en undersökning. Men så ändrade man sig. Riksbankens beredningsgrupp var inte omedveten om att sedlar har betydelse för att uttrycka nationella värden och symboler liksom att det måste finnas en historisk distans till personerna som avbildas. Det skriver de själva i sin slutrapport, bara för att några rader senare föreslå Ingmar Bergman som gick ur tiden 2007, Birgit Nilsson som avled 2005 och Astrid Lindgren som dog 2002.
När riksbanken samlade företrädare för Konstakademien, Konstfack, Myntkabinettet, Riksarkivet, Svenska institutet, Vetenskapsakademin och Vitterhetsakademien samt medarbetare från Riksbanken utformades fem tänkbara teman: kultur/världsarv, kulturpersonligheter, Nobelprisen, svensk natur samt framstående personer inom vetenskap.
Den svenska nationsbildningen skåpades ut och den demokratiska utvecklingen fanns inte ens med som ett alternativ. Finns det rent av ett Riksbanksperspektiv med i bilden, som i fallet med Karl XI?

Välfärdsforskaren Andreas Bergh skriver i tidningen Norran att beslutet att införa nya sedlar innebär att frågan om svenskt euromedlemskap torde vara avgjord för mycket lång tid framöver. Vem tror att svenska folket skulle rösta ja till att ersätta porträtt av folkkära svenskar med eurosedlarnas pelare, broar och fönsterkarmar? Ett byte av valuta ter sig också slösaktigt inom några år, då de nya sedlarna precis kommit i omlopp.

Riksbanken har därmed säkrat sin ställning. Går Sverige med i valutaunionen avskaffas ju institutionen i praktiken. Det kan tyckas som en konspiratorisk tanke, men ingen kan förneka att den är kittlande.