Riksdagen ska slå regeringen

Ledare Artikeln publicerades

Redan samma kväll som statsminister Stefan Lövfen annonserat att han ämnar utlysa nyval kom utspel om att förändra riksdagens budgetregler.

Både Kristdemokraternas Göran Hägglund och Folkpartiets Jan Björklund vill se regler som gör det enklare för minoritetsregeringar att få igenom sina budgetar.

Moderaternas tilltänkta partiledare Anna Kindberg Batra och Stefan Löfven var inne på samma spår.

Budgetreglerna kan ändras om det finns en kvalificerad majoritet på tre fjärdedelar av riksdagsledamöterna.

En tänkbar ändring är att partierna bara får rösta en gång när budgeten tas. Den budget med flest röster går då automatiskt igenom oavsett om den har en majoritet emot sig. Ekvationen bygger då på att alla partier röstar på sin egen budget.

Politikerna har rätt i att vårt proportionella valsystem leder till minoritetsregeringar, och att dessa måste ha en chans att regera på ett sätt som är någorlunda förutsägbart för väljarna.

Samtidigt finns det skäl att vara eftertänksam. Är det verkligen budgetreglerna som har fallerat? Är det inte regeringen som har nonchalerat uppgiften att
säkra riksdagens stöd för sin politik?

Parlamentarismens grundidé är en maktfördelning som uppstår då den utförande makten måste söka stöd för sina handlingar i en folkvaldförsamling. Ur detta demokratiska perspektiv var det som skedde med regeringens budget helt i sin ordning. Den saknade stöd hos majoriteten av de folkvalda, och fälldes sålunda.

Är det en giltig anledning att skapa nya regler som minskar de folkvaldas inflytande över budgeten? Är det rimligt att riket styrs med en budget som folkflertalet direkt motsätter sig? Och hur väl skulle sådana regler tjäna oss den dagen SD eller V är största parti?

Att ändra budgetreglerna kan vid en första anblick ses som ett kraftfullt svar på SD:s styrketillväxt. Men det kan också ses som en eftergift. Ett parti med bara 13 procents stöd tvingar oss redan att nagga demokratin i kanterna.

Här finns skäl att vara återhållsam och att hålla huvudet kallt. Missnöjet med den rådande situationen får inte leda till att parlamentarismen undergrävs.