Annons

Röstfiske i grumliga vatten

Dialog med meningsmotståndare tillhör det demokratiska samhällets grundvalar. Därför var det glädjande att Miljöpartiet tog initiativ till samtal med Israels ambassadör, efter att det uppmärksammats att man tidigare vägrat.
Ledare • Publicerad 29 juli 2014

Mötet mellan MP:s utrikestalesperson Valter Mutt och Isaac Bachman var utställt till den 21 juli.

Under den nuvarande allvarliga situationen i Mellanöstern borde detta vara en sammankomst att prioritera för MP. I synnerhet som riksdagsledamoten Mehmet Kaplan nyligen i samband med en manifestation för Gaza ropade att vi ska befria Jerusalem. Där fanns nog en del att tala om.

Annons

Men bara några dagar före mötet ställde MP in. Skälet var att det under den pågående konflikten inte finns förutsättningar att nå konstruktiva resultat. Den politiske sekreteraren skriver i ett mejl till ambassaden att man ser fram emot en skyndsam lösning på den här akuta situationen så att man kan komma överens om ett nytt tillfälle.

Alltså: en villkorad dialog. MP avkräver dessutom fred och fredssamtal av andra, men är inte ens själva beredda att på fredlig svensk sommarmark tala med den man anser har fel. Är det trovärdigt? Är det ansvarigt? Det är ju inte så att MP vägrar dialog med andra parter i konflikten, det visade väl inte minst den ovan nämnda manifestationen. Men med den MP anser bär ansvaret för situationen vill man alltså inte heller nu tala.

Det kan låta cyniskt, men det finns ett tydligt skäl till detta: röstfiske. Stefan Löfven har genom sitt uttalande, om att Israel har rätt till självförsvar, stött sig med bland andra muslimska grupper med rötter i Mellanöstern. En våg av hat vällde fram i kölvattnet av den löfvenska statusuppdateringen på Facebook. En del ledde till polisanmälan.

På flera andra håll i sociala medier har hetsen också exploderat. Kampanjerna mot att S sviker pågår fortfarande. På en imams Facebooksida kunde man nyligen ta del av starka angrepp. Imamen, själv engagerad i fredsprojekt, markerade först flera dagar senare - och efter påpekande - att det inte var rätt att hetsa mot någon folkgrupp. Men innan dess kunde man läsa om att Hamas var en befrielseorganisation och Israel en terrornation, att det finns bara en lösning bror och du vet vad den är, att vi har blivit hjärntvättade av Bonniers historier (till skillnad från dem), Israel har "terroriserat sedan över 60 år" och är terrorister förtryckare samt rasister, krossa sionismen, länge leve Hamas och alla frihetskämpar i Palestina, så länge det finns en stat som heter Israel så har Hamas rätt att skicka raketer!!!, må Allah bevara Hamas, det mest ironiska i detta är att det folkslag som själva en gång upplevt det är idag den grupp som gör samma sak mot oskyldiga människor. Besinning och försoning var långt borta.

Det inställda mötet med Israels representant i Sverige ska ses mot den bakgrunden. MP vill ha dessa gruppers röster. När det nu blev guppigt för S i och med Löfvens uttalande, så avstår man från samtal. Mindre av fredsälskande skäl alltså än av ren politisk pragmatik. Och i dagarna tog Löfven själv avstånd från det han sagt på Facebook. För S vill ju ha samma röster och påtryckningarna är starka. Det här är inte snyggt. Är det inte till och med ganska grumligt?

De unga killarna med vapen i sina profilbilder tränas knappast i dialog i det klimat som råder. Politiska och religiösa ledare har genom sina ord och handlingar ett stort ansvar. Ta det!

Annika Borg

Teologie doktor, skribent och präst

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons