Röta på Arlanda

Ledare Artikeln publicerades

Allvarliga och omfattande säkerhetsbrister har avslöjats på Arlanda flygplats, som visat sig ha personal med kopplingar till tungt kriminella nätverk på strategiskt viktiga poster.

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Enligt en underrättelserapport som Kvällsposten uppmärksammat genomför anställda med kriminell anknytning säkerhetskontroller av flygpassagerare. Lastare har ägnat sig åt narkotikasmuggling och Hells Angels-medlemmar arbetat på landningsbanan. Det företag som avlönar Hells Angels-medlemmarna företräds dessutom av en person som tagits av polisen för att ha beställt trettio kilo kokain från Sydamerika.

Allt detta är naturligtvis mycket illa. Etter värre blir det när det hela ses mot bakgrund av dels den svenska gränspolisens ansträngda situation med ett svårt personalunderskott, dels den svidande EU-kritiken av våra gränskontroller. EU riktar kritik inte minst mot just Arlanda, där förresten också papperslösa jobbat på insidan av säkerhetskontrollerna.

Det värsta är dock den handfallenhet och slapphet de instanser som ansvarar för Arlanda visar prov på. Inför skriverierna om säkerhetsbristerna meddelar polisen att den tagit till sig underrättelserapportens innehåll och nu aktivt hanterar det tillsammans med flygplatsens övriga aktörer. Swedavia – det statliga bolag som driver Arlanda – säger sig inte ha tagit del av rapporten och därför inte vara i stånd att kommentera den. Enligt Kvällsposten har flygplatsens problem varit kända länge men trots det inte blivit lösta.

Arlanda är ett skyddsobjekt och en av Sveriges viktigaste portaler mot omvärlden. Att först försumma säkerheten och sedan ignorera missförhållandena när de väl blivit offentligt kända är förstås helt oacceptabelt. Dessvärre speglar Arlanda-skandalen bredare mönster i det svenska samhället av idag.

Myndighetssverige kännetecknas av en allt mer utbredd och uppenbar liknöjdhet. Landet styrs av håglösa politiker och byråkrater som inte orkar ta tag i besvärliga men elakartade samhällsproblem eller bry sig om att upprätthålla ett välfungerande samhällsmaskineri.

Från den grova våldsbrottslighetens tillväxt till skolans tilltagande förfall är makthavarnas reaktion tystnad, retoriska piruetter eller i bästa fall halvhjärtade utsagor om att rutiner och lagar behöver skärskådas. Så uttalar sig även Region Stockholms gränspolischef Lisa Ström apropå Arlanda och de kriminella nätverken: ”Vi måste se över lagstiftningen.”

Arlandas säkerhetsbrister sätter fingret på den apatins röta som sakta men säkert ätit sig in i den svenska politikens hjärta. För att komma till rätta med denna smygande krankhet måste resoluta motåtgärder sättas in.

För Arlandas vidkommande handlar det om att så snabbt som möjligt göra sig av med alla kriminellt anstuckna element och säkerställa att inga fler dyker upp i framtiden. För samhällets del behövs en regering som inser att Sverige befinner sig på ett allt brantare sluttande plan och som förmår ta krafttag för att vända den destruktiva utvecklingen.