Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2011-01-08 | Uppdaterad 2011-01-07
Användning av narkotika och tobak har ökat bland unga de senaste åren. Det uppmärksammade Sveriges Radio igår på Ekot. Enligt barn- och äldreminister Maria Larsson, som är ansvarig för drogfrågor inom regeringen, är vägen till att ta itu med de problemen bland annat att myndigheter blir snabbare på att hitta och förbjuda nya preparat som kommer upp till försäljning.
Myndigheterna ligger ofta steget efter, och det tar tid innan preparat som kan användas i drogmissbruk blir förbjudna. I ett försök att ändra på detta antogs förra hösten en ny lagstiftning som bland annat gör det möjligt för Folkhälsoinstitutet (FHI) att köpa in misstänkta preparat för analys. Det är bra, men i en debatt där alltfler drogliberala röster höjs, löser detta långt i från de stora problemen.
Ur en drogliberal aspekt är såkallad harm reduction, alltså skadebegränsning, en lösning som ofta påtalas. Exempel på sådana åtgärder är metadonbehandlingar, gratis rena sprutor och rådgivning om hur man ska använda vissa droger för att de ska göra minsta möjliga skada. Problemet är att gränserna för vad som är tillåtet flyttas fram i och med att harm reduction de facto underlättar missbruk, samtidigt som metoder inte visat sig vara särskilt effektiva.
I dagarna har också studier presenterats som visar att det under de senaste tre åren har skett en ökning av dödsfall orsakade av metadonmissbruk. Detta samtidigt som användningen av metadon som behandlingsmetod för att förhindra att heroinmissbrukare hamnar i återfall, har ökat. Här finns troligen ett samband. Med detta inte sagt att metadonprogram inte ska få lov att utföras, men det ger en bild av vad som händer när vi flyttar fram gränserna.
Ett fokus på harm reduction som metod är att kompromissa. Om man tittar på andra samhällsområden försöker man oftare förebygga de problem som finns, än att mildra konsekvenserna av dem. Men ur ett drogliberalt synsätt är det inte alls den vägen som ska tas. Vi ska istället acceptera att problemen finns, och göra vad vi kan för att konsekvenserna ska bli så små som möjligt.
Naturligtvis måste det finnas åtgärder för de människor som redan är fast i missbruk, men om vi utformar kampen mot missbruk genom att bara mildra de skador som redan skett kommer vi aldrig komma till roten av problemen. Ett sådant fokus gör att vi ser förbi vad som leder till ett etablerat drogmissbruk.
Åtgärderna som ska sättas in i efterhand leder inte ens i önskad grad till att reducera skadorna för de som redan sitter fast i missbruk. Än mindre hjälper det de människor som ligger i riskzonen för att hamna just där.
Johanna Sturesson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA