Rymdförsvar är ingen fantasi

Ledare Artikeln publicerades

Det är lätt att skratta åt Donald Trump och hans vicepresident Mike Pence när de talar om ett rymdförsvar. Men se upp så att skrattet inte fastnar i halsen.

Trumps tänkta rymdstyrka lär handla mindre om fantasieggande rymdfarkoster än satelliter som skall stoppa missiler.
Foto: L. E. Baskow / TT
Trumps tänkta rymdstyrka lär handla mindre om fantasieggande rymdfarkoster än satelliter som skall stoppa missiler.

Tankar om ett officiellt amerikanskt rymdförsvar - en ny gren av de förenta staternas väpnade styrkor - låter måhända som något ur en fantasifull science fiction-film. Men lita på att världen kommer att få se mer av den varan från de rymdfarande staterna i takt med att teknologiska framsteg fortskrider.

Idén som sådan är inte direkt ny. På åttiotalet lanserade dåvarande presidenten Ronald Reagan ett omtalade försvarsprojekt som i dagligt tal skämtsamt kallades Stjärnornas krig. Det gick ut på att slå ut fientliga kärnvapen med hjälp av energivapen placerade i satelliter ute i rymden. Även det initiativet mottog hån, fastän det hade det högst sympatiska syftet att göra kärnvapen föråldrade, i enlighet med Reagans tanke att det kalla krigets ömsesidigt garanterade förstörelse medelst massförstörelsevapen var en slags självmordspakt som borde neutraliseras.

Planerna visade sig då mer visionära än realistiska, åtminstone i politisk bemärkelse, och lades ned tio år senare i samband med Sovjetunionens fall.

Även president Kennedy stötte på motstånd för det rymdprojekt han förknippas med, månlandningen. En majoritet av amerikanska befolkningen tyckte när det begav sig att det var slöseri med pengar. Idag betraktas det med rätta som en milstolpe i människans vetenskapliga utforskning av världen.

Det som tycks omöjligt den ena dagen är möjligt den nästa. I dag är det inte bara stater som bedriver rymdfart. Det finns ett flertal privata företag som producerar såväl rymdraketer som satelliter. Rymden är kommersialiserad och den teknologiska närvaron där har blivit en självklar om än okänd del av de flestas vardagsliv på olika sätt. Utan den kommersialiserade rymden inga elektroniska betalningar med bankkort, som är beroende av satelliter.

Privata företag av det mer exklusiva slaget erbjuder rymdturism och entreprenören Elon Musk har blivit världsberömd för sin vision att kolonisera Mars. Så småningom lär han få konkurrens.

Det är också troligt att gruvnäringen tids nog beger sig ut i rymden för så kallad asteroidbrytning. Googles ene grundare Larry Page hör till dem som redan har investerat i sådana projekt, som företaget Planetary Resources vilket för ett halvår sedan sjösatte den experimentella satelliten Arkyd-6 CubeSat som testar diverse funktioner inför en kommande asteroidprospektering.

En jämförelse skulle kunna göras med Arktis som drar till sig olika staters territorialintressen på grund av dess gas- och oljefyndigheter, och som därmed också får säkerhetspolitisk betydelse.

Människans närvaro i rymden är fortfarande i ett tidigt stadium. Men i takt med att utvecklingen går framåt kommer sådant som Trumps annonserade rymdförsvar att utlovas av fler mäktiga staters ledare. Ryssland och Kina, två andra framstående nationer när det kommer till rymden, utvecklar vapen som skall kunna användas i rymdkonflikter, till exempel för att slå ut satelliter. Ryssland har dessutom redan ett eget rymdförsvar, grundat 1992.

Man kan tycka vad man vill om Donald Trump och militarisering av rymden. Oavsett vad har den redan börjat.