S-ledaren blickar mot mitten

Ledare Artikeln publicerades

Kremlologi kallades konsten att utifrån ett tunt underlag gissa sig till vad som pågick i Sovjetunionens innersta kretsar. En konst som överlevde diktaturen i öst. Tur är väl det, för hur ska vi annars kunna göra en analys av S-ledaren Stefan Löfvens insats under gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda?

Kremlologin lär oss att tolka signalerna. Löfven "håller med" Folkpartiledaren Jan Björklund, har ett mjukt tonläge gentemot Centerledaren Annie Lööf samtidigt som han skruvar besvärligt på sig när han konfronteras med Miljöpartiets och Vänsterpartiets ekonomiska politik; semesterskatt, kilometerskatt, kraftiga utgiftshöjningar.

Inget pekar i riktningen rödgrönt samarbete före valet, och frågan är om det blir något efter. Regeringsfrågan är besvärande för oppositionsledaren. När de gröna vänsterpartiernas politik inte går ihop med den egna vill Löfven söka de breda överenskommelserna. Strategin känns igen från företrädaren Göran Perssons tid som statsminister.
En rad områden avhandlades under kvällen. Inledningsvis var det jämställdhet. Och här visade Miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin sig inte ha koll på siffrorna. Trots det var han ”förbannad” över löneskillnader inom staten. De är, upplysningsvis, väldigt låga. Enligt Arbetsgivarverket är den oförklarade löneskillnaden – den del inom vilken det kan förekomma diskriminering – 1,4 procent. Det är också språkrörets svaghet. Duktig på att tala i allmänna termer, mindre trovärdig när frågorna blir konkreta.