S mot skeppsbrott 2018
Ändå är ju Socialdemokraterna ett parti som är vant vid inre slitningar. Faktum är att det är det parti i Sverige som kanske varit bäst på att jämka sina olika falanger. Industriarbetare har kunnat gå sida vid sida med kärnkraftsmotståndare, EU-entusiaster med utträdesförespråkare, försvarsvänner med pacifister och så vidare.
Men nu har det tagit stopp. Migrationspolitiken, det till synes snart allenarådande riktmärket i svensk politik, har lyckats bryta upp även socialdemokraternas inre lojaliteter. De som lämnar Socialdemokraterna går inte som förut till andra vänsterpartier utan till Sverigedemokraterna.
Moderaterna har inte lyckats återerövra sina förlorade röster från Sverigedemokraterna. Kommer Socialdemokraterna lyckas? På några månader?
En antydan om svaret gavs nyligen av en lokal opinionsundersökning i den moderatledda kommunen Staffanstorp i Skåne. Där har kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson gjort sig känd som stridbar förkämpe för kommuners rätt att slippa bli behandlade som avlastningsplatser för statens migrationspolitiska problem.
Trots att kommunledningen påtalat för Migrationsverket att det inte fanns bostäder åt de asylsökande satte Migrationsverket helt enkelt dessa på buss till Staffanstorp med enkelbiljett. Avsikten var, vilket också Staffanstorps socialdemokratiska opposition förordade, att kommunen skulle tvingas köpa villor och bostadsrätter åt asylanterna.
Men moderaterna tar istället och arrangerar tillfälliga vinterbonade husvagnar åt åtminstone de vuxna männen. Sedan ställer man den raka frågan till invånarna om de istället skulle föredra att villor och bostadsrätter skulle köpts in. Resultatet är bedövande tydligt: femtionio procent stöder kommunens agerande. Tjugotre är emot. Resten är osäkra.
Men vad som är extra intressant är socialdemokraterna satta även i detta mikroperspektiv. När jag ringer Sonesson för att få veta mer om verkligheten bakom siffrorna visar det sig att nära hälften av Staffanstorps socialdemokratiska väljare, fyrtioåtta procent, bifaller moderaterna i frågan.
Där har vi med stor sannolikhet Socialdemokraterna 2018 i ett nötskal. De är inte förmögna att agera så beslutsamt i den migrationspolitiska verkligheten som deras migrationskritiska väljarbas kräver. De är för hårt fjättrade av institutionella lojaliteter och identitetspolitiska och vänsterromantiska kadrer. Åtminstone i dagsläget ser det ut som om de går mot ett veritabelt skeppsbrott i september. Men det är i alla händelser utifrån en kurs de själva satt sedan länge.
