Sagornas mörka Staffanstorp

Ledare Artikeln publicerades

Säga vad man vill om Staffanstorp, men det är onekligen underhållande hur en kommun med sådan regelbundenhet kan väcka offentlig anstöt. Och informativt. Den senaste debatten säger, liksom flera av de andra, mer om debattklimatet än om de styrande i Staffanstorp.

Foto: Petr David Josek

Den reklamfilm som producerats av kommunen där ett par flyttar från en härjad stadsmiljö ut till ett rapsgult och trevligt Staffanstorp har fått det svenska åsiktsmaskineriet att gå mot överhettning. Att framställa sin egen kommun som bättre än grannen strider mot konvenansen. I alla fall om man kan misstänka att det där med ”bättre” har med brottslighet att göra och den egna kommunen heter Staffanstorp och den andra Malmö.

Då brister det. Då handlar det om ett slags cineastiskt hatbrott: ”Skräckfilm…”, ”I Staffanstorp finns det löss i rådhuset….”, ”Vita rädda människor…”, och så vidare. De stackars skådespelarna i filmen har fått sina pigment synade med förstoringsglas.

Sydsvenskans krönikör Moa Berglöf förklarar i Agenda att man ”passat på” att lägga ut filmen strax efter en skjutning i Malmö och att den avsiktligt skulle vara inspelad strax intill ett nyss begånget mord. Hon reflekterar inte en sekund över att Malmöbrottslighetens själva intensitet gör det svårt att undvika sådana omständigheter.

Genomgående i fördömandena löper stråket av förmodad illvilja, rasism och inskränkthet både hos de i Staffanstorp och de som antas vilja flytta dit.

Dagens Nyheters kulturredaktion citerar en bloggares raljans: ”Står du inte ut i ett land där ingen sjunger nationalsången vid skoldagens start och slut? Minns du Zingo med chokladsmak? Varför måste fruntimmer få vara präster? Vet du att varannan unge i Malmö heter Muhammed?” För säkerhets skull meddelar redaktionen att det är ett ”roligt” inlägg.

Men skrattretande är det endast i termer av hur pass långt bortom en reell förståelse vänsterliberala debattörer står. De synes leva i en ren politisk sagovärld. Befolkad av fula troll som inte står ut med modernitetens sol och framgångar och vanskapta gnomer som stirrar hålögt på de Upplysta.

Man fäster sig vid precis allt i och runt Staffanstorps reklamfilm som kan bekräfta den liberala fantasin. Allt utom pudelns kärna. Att Malmö håller på att bli så pass otäckt att folk inte vill bo där.

I skrivande stund flimrar rapporten om hur Malmös brandkårspersonal igår natt spolade bort inte Zingo utan blod från gatan. Offret som hittades på marken verkar ha överlevt. Två misstänkta tjugoåringar är inte funna. Men det är förstås bara ett flimmer. Det mönster som förstärks varje dag är det viktiga, och det berättar att flyttlassen till det lugnare Staffanstorp bara är ett förebådande om hur det kommer se ut på flera håll runt om i Sverige, inte bara kring Malmö.

Personalen på Dagens Nyheter kommer förstås kunna fnissa åt många blogginlägg under de närmaste åren.