Ledare 2010-07-31 | Uppdaterad 2010-07-31
Nog kom Delegationen för romska frågors betänkande vid en speciell tidpunkt. I Frankrike förbereds rivningar av illegala läger och tonläget är hårt mot romer från andra delar av den brödragemenskap som EU är. I Sverige föreslås sanningskommission, bidrag och statliga garantier för att förbättra romers situation i landet.
På många punkter är det en skakande läsning som presenterades av tidigare folkpartiledaren Maria Leissner som lett arbetet. Diskrimineringen av romer hör inte enbart till den tidiga svenska historien. Inte heller bara till den sentida historien. Diskrimineringen av resandefolken nådde inte sin epilog i och med tattarkravallerna, som det kallas i Jönköping 1948. Den höga arbetslösheten, de låga studieresultaten, den anmärkningsvärda dåliga hälsan i gruppen är exempel på frågor som är politiska problem och som till stor del handlar om exkludering och diskriminering. Som pågår i dag.
Allt i historien har inte varit svart. Etnologiprofessorn Karl-Olof Arnstberg som länge forskat på den romska kulturen har uppmärksammat de optimistiska antaganden som låg till grund för migrationspolitiken på 1970-talet. Sverige skulle lyckas där andra misslyckats med integration av romska invandrare. Nu finns märkligt nog knappt en referens till Arnstbergs forskning i rapporten, trots att han rimligen kan betecknas som den ledande svenska vetenskapsmannen på området. Att han också många gånger kritiserat inslag i den starka romska kulturen och hur svenska myndigheter betraktat den hör möjligen till bilden.
En stor del av rapportens förslag om åtgärder i skolan, om välfärdsinsatser och om hälsovård ter sig såtillvida mer välkomna än politiskt kontroversiella. Det är när delegationen med en omfattande referensgrupp bestående av romska företrädare kommer in på frågor som rör identitetspolitik som det blir mycket mer komplext. Så föreslås till exempel en allmän flaggdag, olika uppdrag till länsmuseer och en sanningskommission med uppdrag att diskutera övergrepp under de senaste 110 åren. Till detta kommer ett vetenskapligt uppdrag att dokumentera diskriminering under de senaste 510 åren. Om syftet är att integrera olika kulturer i en svensk majoritetskultur ter det sig bakvänt att samtidigt stärka de symboler - flaggdagen - som istället ger grupper en mer autonom status. Med tanke på att Sverige rymmer grupper som är väsentligt större än den romska, även om de idag inte har status som nationell minoritet vore det orimligt att begränsa antalet nya etniska flaggdagar till att gälla romer. Särbehandling tenderar att splittra mer än ena. Och mot en offentligt skriven historia finns det alltid all anledning att resa varningsflagg oaktat det gäller användningen av Forum för levande historia eller en så kallad sanningskommission. Särskilt om den ska gå 500 år tillbaka i tiden. Kampen mot diskriminering av romer förs i framtiden inte i dåtiden.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA