SD i ovan situation?
Jimmie Åkesson har meddelat att partistyrelsen avser att dra tillbaka trupperna från mer pregnant värdekonservativa områden, såsom just abort. Men även frågan om barnmorskors samvetsfrihet. Partiet är kort och gott trött på att förlora väljare för att man utmålas som kvinnofientligt. Det är uppenbarligen en mer sårbar flank än frågan om invandring.
Till partiets självpåtagna privilegier har länge hört att peka på de etablerade partiernas undfallenhet för kulturradikalism och politisk korrekthet. Oaktat vad man tycker i de enskilda sakfrågorna är det uppenbart att partistyrelsen nu börjar vända och vrida för att byta position - men samtidigt som man förstås gärna vill behålla sin nimbus av kaxig kulturrebell. Opinionsstrategiskt kanske ledningen gör en riktig bedömning. Men hur trovärdigt blir partiet inför de traditionella väljarna? Kanske kommer man omsider finna sig i en ovan situation, som påminner om den Moderaterna haft det tveksamma nöjet att brottas med så länge.
Men även ur ett strikt strategiskt perspektiv, vad är poängen med att offra samvetsfriheten? Det handlar om en fråga där Sverige framstår som ett moraliskt Nordkorea, ett där knappt någon annan del av världssamfundet är med på noterna. Rimligtvis borde det gå att argumentera för samvetsfrihet allena utan att något sådant skall vara valpåverkande.
Men det där är deras sak. Landsmötesdagarna i november verkar bli en mer transformativ tillställning än vad man omgivningen hittills insett.