SD vann missnöjda moderater

Ledare

Igår kom ett intressant inlägg till den eftervalsdebatt som just nu inte förs i Moderaterna. Det var Adam Cwejman från tankesmedjan Timbro, samt Peter Santesson från Demoskop som på Dagens Nyheters debattsida presenterade en undersökning om Sverigedemokraternas väljarkår.

Artikeln publicerades 18 november 2014.

Enligt Cwejman och Santesson skiljer sig SD-väljarna 2014 från de som röstade på partiet 2010. Om SD tidigare dominerades av unga, arga och lågutbildade män som innan röstat på Socialdemokraterna har partiet nu brutit in i mer socialt etablerade och mer borgerliga väljargrupper.

Bland SD:s väljarkår version 2014 finns större andel kvinnor, medelinkomsttagare och medelålders än det fanns 2010. De nya väljarna definierar sig oftare än tidigare som höger. I gamla SD placerade sig väljarna nära mitten av vänster-högerskalan. I nyare SD ligger väljarsnittet på samma plats som för alliansväljare i gemen. Vid sidan av invandring och integration växer också nya sakpolitiska anledningar till varför människor har röstat på partiet. Vanligaste är lag och ordning samt försvar.
Även om den politiska identitet som störst andel av SD-väljarna anser sig tillhöra fortfarande är nationalist har den nu fått konkurrens av andra ideologier. Var femte som röstade på SD 2014 definierar sig till exempel som liberal eller socialliberal, nästan var tredje såg sig som konservativ.
I just den grupp som gick från M till SD i valet 2014 uppgick gruppen konservativa till 40 procent. Det är dåliga nyheter för Moderaterna som historiskt vuxit fram som en förening av liberala och konservativa idéer. Samtidigt är det goda nyheter för Sverigedemokraterna, som ju åtminstone ibland har försökt saluföra sig som ett socialkonservativt parti.

Dock finns det resultat i Demoskops undersökning som borde oroa SD. Det verkar nämligen som om få av dem som röstat på partiet egentligen gillar SD. Cwejman och Santesson konstaterar att SD:s genomsnittsväljare faktiskt anser sig tycka bättre om något av de andra partierna än det han eller hon röstade på.
Det torde vara ganska unikt och pekar mot det många har en känsla av, nämligen att SD-röstandet till stor del handlar om så kallat signal- eller missnöjesröstande. Väljarna vill flagga för att integrationen inte fungerar, men de skulle egentligen hellre se att de etablerade partierna tog sig an frågan.
Det är Sverigedemokraternas största problem, men samtidigt en öppning för de som vill förpassa det ursprungligen rasistiska partiet ur riksdagen. Cwejmans och Santessons studie är nationell men den borde kunna stämma väl in på Kronoberg. Sverigedemokraterna har inte någon äldre kärna av anhängare här. Det är tack vare missnöjesröster som de har kunnat sätta sig i vågmästarställning i regionen och i flera kommuner.