Se upp, vargen kommer!

Ledare

Den som snattar en kexchoklad på Ica kan gripas, hållas kvar mot sin vilja, kroppsvisiteras och förhöras av polis. Denna ordning ifrågasätter ingen. Men när det kommer till internet är lag och ordning inte lika självklart.

Artikeln publicerades 10 maj 2012.

När en pedofil med sexuella syften tar kontakt med ett barn på internet tycker somliga att polisen inte ens ska få begära ut namnet bakom IP-adressen. Att avslöja den misstänkte gärningsmannens identitet anses vara en oacceptabel "integritetskränkning".
I mars röstade riksdagen om införandet av datalagringsdirektivet, som innebär ett krav för telefoni- och internetoperatörer att lagra abonnemangsuppgifter i form av namn, telefon- och IP-nummer. I dag röstar de förtroendevalda om möjligheten för polisen att få tillgång till dessa uppgifter.
Redan innan datalagringsdirektivet sparade operatörerna abonnemangsuppgifter på eget initiativ, i betydande omfattning och helt oreglerat.

Den nya lagstiftningen medförde en tydlig reglering. Information ska lagras i minst sex månader, men får inte heller lagras längre. Inte heller får det som sägs i telefonsamtal lagras, och inte vilka sidor som besöks på internet.
Dagens beslut innebär en utökad skyldighet för operatörer att lämna ut abonnemangsuppgifter vid misstanke om brott. Tidigare var kravet att brottet i det konkreta fallet kunde bedömas föranleda fängelse, nu ska det räcka med böter.
Den utökade skyldigheten gäller alltså vem som har ett telefonnummer eller IP-adress. Inte vem som ringts eller vilken sida som besökts. Och inte heller vad som sagts eller skrivits. För det senare ökar till och med rättsäkerheten, med skärpta regler.

Kritikerna är få men högljudda, som så ofta när det handlar om integritetsfrågor – kopplade till internet det vill säga.
Riksdagsledamoten Mathias Sundin (FP) deklarerade högtidligt i Dagens Nyheter att han ska rösta emot. Men det är lätt att vara kaxig när det finns en bred majoritet för lagförslaget, och den egna rösten inte gör skillnad.
Alla borgerliga partier och Socialdemokraterna röstar för. Det är partiernas linje.

När beslutet väl blir verklighet kommer vardagen fortsätta som vanligt. De flesta människor kommer varken känna till eller märka av lagändringen. Kränkt kommer nog ingen att känna sig.
Möjligen kan tonåringen som utsätts för nätmobbning känna sig mindre kränkt när hans plågoandar inte längre kan komma undan med trakasserierna.
Men lagstiftningens motståndare, både politiker och journalister, vill gärna ge en annan bild av verkligheten. Att frågan djupt och allvarligt berör människor i allmänhet.

När FRA-debatten var som livligast framstod det emellanåt i media som om det var en folkstorm. När anti-FRA-rörelsen kraftsamlade och anordnande en demonstration i Stockholm i september 2008 samlades dock bara drygt 200 personer. Det kan jämföras med demonstrationen mot löntagarfonderna 1983, när över 100.000 svenskar gick ut på gatan i protest.
Tongångarna framstår i efterhand som överdrivna.
Och inte heller denna gång finns någon varg i sikte. Bara en fullt rimlig lagstiftning. Internet ska inte vara någon moralisk fristad, lika lite som godishyllan på Ica.