Sjukpenning eller medborgarlön

Ledare Artikeln publicerades

Den som lyssnade på P1 Morgons rapportering om sjukförsäkringen i går bjöds på en skuggteater där deltagarna sade en sak men menade något annat.

Ekots reporter Mari Forssblad berättade i flera inslag om "Maria" och "Sara" som förlorat sin sjukpenning, och som jobbar samma deltid nu som de gjorde när de hade sjukpenning. Kanske, sade Forssblad, är det så att "Maria" och "Sara" enligt statistiken har gått från sjukskrivning till arbete.

Detta gjorde Forssblad märkbart upprörd. "Maria" och "Sara" arbetar ju inte mer i dag än tidigare, däremot har de fått det ekonomiskt sämre. Det sista underströks av Forssblads inkännande frågor: "Hur känns det då? Att vara beroende av sin man?".

Och här någonstans skymtade Forssblads egentliga ärende fram. För att statistiken är delad mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen på ett sätt så att varken Ekot eller socialförsäkringsministern kan avgöra i vilken kolumn "Maria" och "Sara" finns – det motiverar inte stora nyhetstrumman och nästan 20 minuter av P1 Morgons programtid.

Frågan som Ekots rapportering egentligen kretsade runt handlar om vilka som ska få sjukpenning. Forssblads indignerade ton avslöjade att hon anser att "Maria" och "Sara" borde fått behålla sin sjukpenning, även om detta bakades in i en snurrig och svårbegriplig kritik mot myndigheternas statistikföring.

Och i en värld där resurserna är obegränsade och alla människor vill arbeta och bidra så mycket de kan skulle sjukförsäkringen kunna vara hur generös hur som helst. En sådan värld lever vi inte i.

Tvärtom så var kostnaderna för långtidssjukskrivningar ett hot mot de offentliga finanserna före maktskiftet 2006. De vanligaste orsakerna till långtidssjukskrivning var diffus värk eller diffusa psykiska problem – alltså sådant som är svårt för en läkare att kontrollera. Att bli sjukskriven var litet som att bli kränkt; den sjukskrivnas (kränktas) egen upplevelse avgjorde om hon skulle vara sjukskriven (kränkt), ingen utomstående hade rätt att ifrågasätta den egna upplevelsen.

Så trots att Sverige toppade folkhälsostatistiken toppade vi också sjukskrivningsstatistiken.

En förändring var nödtvungen, och alliansregeringen genomförde den. Människor har hamnat i kläm, det går tyvärr inte att undvika när mentaliteten "om du anser att du är sjuk så får du sjukpenning" ska bytas ut mot "om läkaren anser att du är för sjuk för att arbeta så får du sjukpenning". Men förändringen var ändå nödtvungen.

Journalister som insinuerar att varje enskilt fall där en person förlorat sjukpenningen är orättvist och som vill ha det gamla systemet tillbaka, måste inse att de propagerar för en typ av medborgarlön. Om alla som inte vill eller orkar jobba ska ha en god materiell standard som skattebetalarna står för, då får vi börja skära någon annanstans. Skolan, vården, asylmottagandet – någonstans får vi dra ned om vi ska finansiera ett sjukskrivningssystem där människor själva väljer om de har lust att jobba.