Skadligt om kärnvapen

Ledare

Sverige agerade häromdagen värd för ett möte mellan femton kärnvapenfria länder i en koalition av villiga som inbegriper till exempel Kazakstan, Jordanien och Nya Zeeland. Syftet var främst att utarbeta en strategi för att påverka kärnvapenländerna i riktning mot nedrustning. I samband med mötet lät utrikesminister Margot Wallström publicera en debattartikel i Aftonbladet där hon argumenterar för att en kärnvapenfri värld är möjlig.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Det är viktigt att skilja mellan ett arbete för nedrustning och icke-spridning av kärnvapen och ett arbete för kärnvapenfrihet. Den förra ambitionen är både realistisk och fruktbar medan den senare är varken eller. Teknologisk utveckling fungerar som anden i flaskan – när den väl sluppit ut går det inte att stoppa in den tillbaka igen. Det är inte görligt att ”ouppfinna” kärnvapen, lika litet som andra teknologier som fått spridning. Möjligheten att ta fram kärnvapen kommer alltid att existera.

Det är rimligt att anta att de regimer som idag förfogar över kärnvapen kommer att behålla dem, eftersom de har tungt vägande realpolitiska skäl för detta: prestige, nationell säkerhet, maktbalans, förmåga att hävda sig utåt och inåt. Framför allt torde diktaturer som Kina och Ryssland vara ovilliga att avveckla sina kärnvapen. Och vissa stater – enkannerligen den nordkoreanska – struntar som bekant i allt vad internationell rätt, multilaterala avtal och FN-konventioner heter.

En sista invändning mot idén om kärnvapenfrihet är att det aldrig skulle gå att säkerställa att varje kärnvapenland verkligen gjort sig av med hela sin arsenal. Misstanken att en rival eller fiende gömt undan en del av sina vapen ligger avsevärt närmare till hands än tillförsikt till officiella deklarationer om att vartenda ett faktiskt blivit skrotat. En fullständig transparens i det avseendet vore alldeles för mycket att hoppas på.

Wallström slår i sitt debattinlägg fast att ”Regeringens mål är en kärnvapenfri värld. Skeptiker kommer alltid att göra gällande att tiden för nya framsteg inte är mogen, men cynism har aldrig varit en politisk drivkraft att räkna med”. Den idealism, för att inte säga utopism, som Wallströms artikel andas är djupt fascinerande i all sin verklighetsfrånvända prakt. Samtidigt är det mäkta skrämmande att den härrör från Sveriges utrikesminister. Tiden när Carl Bildt huserade på Utrikesdepartementet känns på mer än ett sätt långt borta.

Genom att driva en omöjlig linje om kärnvapenfrihet stjälper Wallström betydligt mer än hon hjälper. Den gör det säkerligen svårare att bli tagen på allvar utanför den spretiga lilla krets som samlades i Stockholm igår, och genom att provocera dem man vill influera kommer man sällan någonvart. Därmed riskerar det angelägna och konstruktiva arbetet för nedrustning och icke-spridning att drabbas negativt.

Å andra sidan har regeringarna Löfvens utrikespolitik ofta varit kontraproduktiv och skadlig för Sveriges intressen, till skillnad från den som bedrevs av regeringarna Reinfeldt. Wallströms propsande på en kärnvapenfri värld erbjuder ur den synvinkeln inget nytt under solen.