Skammens klocka i Visby
Och nej, hotet från nazismen skall inte förringas. NMR har sitt stadiga mått av demoni och i Visby gav de själva det bästa argumentet för att förbjuda dem. Men två fel gör inte ett rätt. Faktum kvarstår att 2018 det var inte bara de som störde ut ett politiskt möte i Almedalen utan även Svenska Kyrkan.
I korthet: Thomas Gür är skribent och debattör företrädesvis på Facebook där hans sakkunniga opinionsbildning i framför allt migrations- och integrationsfrågor viktar mot folkbildning. I Almedalen förra året hade han ett välbesökt inofficiellt seminarium framför domkyrkan och upprepade tilltaget i år, med fokus på integrationens målkonflikter. Domprosten Mats Hermansson ogillar sammankomsten och ringer först polisen (!) utan resultat. Han beslutar sig då för att bli herostratiskt ryktbar genom att beordra ringning i kyrkklockorna – en symbolisk signal för ”fara å färde”. Det lyckas. Deltagarna kan inte göra sig hörda.
Hermanssons återgivande av skeendet länder honom ingen heder. Han påstår att stämningen vid mötet var obehaglig, vilket ju är en fullkomligt subjektiv och inte särskilt trovärdig utsaga sett till de närvarande. Han påstår vidare att han skulle ha hört Gür sätta våldtäktsmän och invandrare i sammanhang, vilket han nog inte skulle ha stött ur sig om han vetat att hela Gürs anförande spelades in. Han påstår även, att när han personligen konfronterade mötesdeltagarna blev inringad av dessa och fick knuffa sig fri. Men även den händelsen finns till olycka för hans trovärdighet i videoupptagning.
Hermansson retirerar allteftersom i sak till att det är kyrkans mark och att han inte vill ha något politiskt där.
Visst kan det skalas ned till formalia: Hermansson har juridisk rätt att avhysa oönskat folk från kyrkans mark på hur lösa och godtyckliga grunder som helst. Men det är också rimligt att anta att man inte är oönskad om man inte får information om annat. Speciellt om det är mitt i Almedalsveckan och politiska aktiviteter är schemalagda mitt inne i kyrkan. Domprosten meddelade aldrig Gür någonting förrän Gür sökt upp honom för att få en förklaring till ringningen.
Att ringa i kyrkklockorna är en mycket dramatisk sak som vidtas vid katastrofer eller vid krigsfara. Att en domprost använder det som instrument för att bokstavligen tysta politiska yttringar han inte gillar är exempellöst. Hermansson har dock hunnit inse att hans teatralik slagit tillbaka och backat även i detta.
Hur kunde det bli så fel? Fel person på fel domprosttjänst, jovisst. Men någonstans i detta finns ett återsken av ett större problem. Hade Gür inte varit borgerlig och hade hans möte haft en vänsterprägel finns ingen domprost i Sverige som vågat fara ut på det sätt Hermansson gjorde. Då hade klockan varit slagen för dennes kyrkliga karriär.
Någonstans runt om i Sverige finns det ett antal kyrkliga företrädare som bör fråga sig hur en sådan anda av blind politisk självrättfärdighet kunnat få fäste som fått Visbys domprost att skämma ut Svenska Kyrkan till denna grad.
