Skönmåla inte historien

Ledare

Mindre än femton procent av nämnda personer i skolans historieböcker är kvinnor. Scoopet presentades i Dagens Nyheter 15/1.

Artikeln publicerades 16 januari 2015.

”Chockerande” och ”upprörande ur ett demokratiperspektiv” kommenterade professor emerita Ann-Sofie Ohlander, en gång ledamot i Smålands akademi.

Och visst är det upprörande att halva mänskligheten är underrepresenterad i historieböckerna. Kvinnor var ju långt fram i historien de huvudsakliga producenterna av nyttigheter. Men i historieböckerna får de stå tillbaka.

Eller så är underrepresentationen av namnkunniga kvinnor korrekt, därför att den ger en rättvis bild av historien, som ju varit orättvis.

De fyra läroböcker där DN räknat namn har varit av historiska översikter. Fokus ligger på samhällets politiska, snarare än sociala eller ekonomiska, utveckling.

Författarna måste bygga innehållet på den politiska historiens källor, och där är kvinnor underrepresenterade. Anledningen är lika beklaglig som banal. I de flesta kända samhällen har det funnits en könsmaktsordning som utestängt kvinnor från maktpositioner i det offentliga.

Det finns förvisso skäl att misstänka att även historiker i modern tid minskat ned enskilda kvinnors betydelse. Ohlander påvisade sådana tendenser i en statlig utredning från 2010. Men då byggde argumentationen på en mer kvalitativ jämförelse över hur historiska personer tagits upp och beskrivits.

Att som DN bara räkna namn och beskriva kvinnornas underrepresentation som beviset för ojämställdhet i samtiden är löjligt. Historieämnet måste ju handla om att beskriva det förflutna som det var, inte att i efterhand skriva om historien för att få den att framstå som mer jämställd.