söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-02-04 | Uppdaterad 2010-02-03
Varje tidsålder har en sjukdom som får bära människors största skräck, skrev författaren Susan Sonntag på 1970-talet. Då var cancer en synonym till döden. I dag överlever merparten av de 50 000 personer som får någon av de över två hundra olika sjukdomar cancer blivit ett samlingsnamn för. Undantag är vissa typer av hjärntumörer, bukspottkörtelcancer och lungcancer bland kvinnor.
När debatten om den svenska sjukförsäkringen tog fart kom cancern att användas som ett tacksamt slagträ i debatten. Cancersjuka tvingas ut i arbetslivet, löd beskrivningen. Den upprördhet som uppstod kan kopplas till skräcken för sjukdomen. Så gjorde regeringen snabbt förändringar i regelverket, mot bakgrund av den hårda kritiken. Först efter beslutet var fattat lämnade Försäkringskassan uppgifter om att cancersjuka inte bedömts hårdare med de nya sjukförsäkringsregler som infördes 2008. Men den oro som spred sig i samband med den omfattande debatten om sjukförsäkringen skapade ändå bekymmer.
Skulden till den kan läggas på en regering som inte var tydlig nog och myndigheter som var senfärdiga i sina analyser, men främst på en opposition som tog till överdrifter och skapade en bild av att sondmatade cancerpatienter skulle få sin sjukersättning indragen om de inte släpade sig till Arbetsförmedlingen.
Nu har Svt:s Rapport följt upp vad som hände ett antal kvinnor som alla tidigare gett uttryck för sin oro i medierna. Cancersjuka Birgit Wändahl, som skulle tvingas säga upp sig eftersom hon bara orkade arbeta halvtid, arbetar i dag kvar och är halvtidssjukriven. De två kvinnor som i Svt-programmet Agenda trodde sig förlora sin sjukpenning har inte heller fått avbryta behandling eller sjukskrivning. En av dem, Pia Hackzell, har kvar sin halvtidstjänst och deltar samtidigt i Arbetsförmedlingens program. Hon är glad och säger: "Det var mycket bättre än jag väntat mig". Det var med dessa tre kvinnors oro debatten tog fart, och det är med deras vittnesmål om hur de tagits omhand kritiken mot sjukförsäkringen nu faller platt.
Poängen med att införa fasta tidsgränser i sjukförsäkringen är att myndigheterna tvingas erbjuda sjukskrivna stöd och hjälp att eventuellt komma tillbaka till arbetslivet. Eventuellt, därför att många som deltar i den individuellt anpassade och tre månader långa arbetslivsintroduktionen Arbetsförmedlingen erbjuder kommer att återförsäkras – men först efter en kartläggning av varje enskild persons behov och möjligheter.
När de rödgröna partierna beskriver tidsgränserna, talar de i termer av stupstockar, och försöker få debatten om sjukförsäkringen att handla om människosyn. Vi kan ställa dagens system, där såväl stöd som krav ställs på den enskilde, mot en försäkring där arbetsmarknadsskäl ansågs tillräckliga för en sjukskrivning. Den senare var också anledningen till att närmare 140 personer i tio års tid förtidspensionerades under det tidigare socialdemokratiska maktinnehavet. Vad var det för människosyn som skapade en sådan försäkring? Ett system där hundratusentals personer inte ansågs kunna bidra ens i någon mån med egenförsörjning.
Cancer är en svår sjukdom. Men de flesta former av cancer är i dag behandlingsbara, och för den stora grupp som hämtar sig efter sjukdomen måste det erbjudas vägar tillbaka. Därför måste alltid arbetsförmågan hos varje enskild person stå i centrum. Det visar inte minst exemplen med de tre kvinnor som talade ut i Rapports sändning. Oron de, och många andra, känt i onödan kan de tacka den rödgröna oppositionens överdrifter för.
Ni måste förstå att att ni i pressen är medskyldiga till detta. Utan de uppblåsta skriverier som ni har presenterat hade det aldrig blivit en stor sak. Skärpning.
Ja nog är det en stupstock för den rödgröna sidan, vad skall man nu mobilisera sina styrkor med inför valrörelsen.
Det var inte bara oppositionen som kritiserade ändringarna i sjukförsäkringen. En rad remissinstanser hade på ett tidigt stadium invändningar mot delar av de nya reglerna. Exemplen om cancersjuka togs fram av medierna. De ändringar av de ursprungliga förslagen som gjordes strax före hjul kom till efter opinionens tryck. Hade man i tid lyssnat på remissinstanserna så hade de nesliga reträtterna kanske inte behövts. I den politiska debatten är det väl lockande att skylla på de rödgröna men för de flesta är det nog uppenbart att det är högeralliansen som står där med Svarte Petter.
Problemet uppstår när man sjösatt , styrkan ligger i att ta till sig detta och korrigera.
De rödgröna har varken kunnat eller velat sätta sig in i ärendet utan bara sneglat på ett valargument.
"Oron de (de tre kvinnorna med cancer - min anmärkning), och många andra, känt i onödan kan de tacka den rödgröna oppositionens överdrifter för".
Håller för övrigt med AWSvensson...
Alliansens okunskap om hur vanligt folk har det lyser fortfarande igenom inte minst här bland kommentarerna. Men har man bara en mandatperiod på sig att förstöra välfärdssystemet så måste det naturligtvis bli hafsiga reformer där många berörda drabbas hårt av ovisshet om vad som gäller. En ovisshet som de delar med de ansvariga som inte heller tycks ha en suck om vad som kommer att ske utan kör med öronproppar och ögonbindel tills det tar stopp någonstans.
Visst är det stupstock att bli utförsäkrad från FK innan man är färdig behandlad. Rehab är först och främst medicinska åtgärder med läkare, psykolog, sjukgymnaster m.m.
Tyvärr består inte Alliansens rehabkedja av något rehab oavsett vad de kalla det.
Att vara sjuk och eller skadad i Alliansens sverige betyder att du utförsäkrats vid en viss datum och då är du plötslig arbetslös. Var finns empati för de sjuka och skadad i Alliansens Sverige?
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
