Ledare 2007-12-10 | Uppdaterad 2007-12-11
I Ottar rapport kan man läsa reportage hur man använder makt eller smärta på ett positivt sätt för sexuell njutning – men också om hur vi ska minska det sexuella våldet i samhället. Mitt ibland all ambivalens dyker RFSU:s ordförande Lena Lennerhed upp och är väldigt tydlig. I en krönika kräver hon att informationsplikten bör avskaffas.
Informationsplikten innebär att den som bär på någon av de allmänfarliga sjukdomar som listas i smittskyddslagen är skyldig att informera andra om man utsätter dem för smittorisk. Lennerhed för fram påståendet att informationsplikten riskerar att invagga människor i en falsk trygghet, där man utgår från att den som inget säger är fri från hiv.
Det låter sig sägas att alla har ett ansvar. Det låter till och med fint. Men i praktiken betyder det att ingen kan ställas till svars. Genom att förminska betydelsen av vetskapen om sjukdomen hos den som är smittad reduceras istället personliga ansvarstagandet. Budskapet från lagstiftaren till den smittade blir då: skyll dig själv.
Lennerhed lyfter också fram att RFSU är emot möjligheten till tvångsisolering av hiv-positiva som missköter sig och därmed riskerar att smitta andra. Varför då? Jo, hon anser att tvångsåtgärder står i konflikt med ett effektivt preventivt arbete, som bygger på förtroende mellan den som är smittad och hälso- och sjukvården.
Att priset för en sådan politik kan innebära fler förstörda liv nämns inte. Logiken är lika klar som osympatisk. Ansvaret är allas. Bara inte den smittades.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (29 ST.)
ANNONSERA