Ledare 2010-09-09 | Uppdaterad 2010-09-08
I valrörelsen 2002 utsågs Stockholm som det moderata skyltfönstret. Strategin var inte den mest framgångsrika. Valets Stockhomsfixering vidgade den dåvarande klyftan mellan moderater runt om i landet och i huvudstaden. Så stärktes också bilden av ett uppdelat Sverige där storstaden och framförallt resursstarka omgivande villakommuner röstade borgerligt medan landsorten var röd.
Sverige ser emellertid annorlunda ut. En blick på kartan visar att Stockholmsregionen inte alls brukar vara någon blå prick i ett rött hav. Stora delar av Västergötland röstar vanligen borgerligt. Halland och Jönköping är starka allianslän liksom Kronoberg, för att inte tala om delar av Skåne. Bilden av Norrland som rött är stereotyp, skillnaden mellan mer borgerliga Västerbotten och röda Norrbotten är historiska, religiösa och knutna till näringsstrukturer. Det är småföretagandets och frisinnets Västerbotten mot industrins och klassmotsättningarnas Norrbotten. Historiskt har städerna röstat rött, medan landsbygd och landsort borgerligt. Under mandatperioden har det talats om en förändring av mönstret, att framför allt moderaterna skulle växa i storstäderna medan socialdemokraterna skulle gå fram i till exempel Smålandslänen. De lokala opinionsundersökningarna i Växjö som beställts av Smålandsposten och TV4 bekräftar emellertid inte den bilden.
Intressant är i dag att socialdemokraternas starka fästen i Malmö och Göteborg, är exempel på skyltfönster som smutsats ned under det senaste året. Malmö tampas med imageproblem efter vinterns debatt om ett judiskt exodus från staden. Göteborg å sin sida skakas av landets största kommunala korruptionsskandal. Kan detta knytas till styret? I Malmöfallet är svaret i vart fall delvis ett ja. I Göteborg: Nej, inte direkt. Men modellen med flera stora kommunala bolag och svag insyn ifrågasätts nu av allt fler. Den lokala Göteborgsandan med långtgående samförstånd som den borgerliga oppositionen stöttat visar sig ha en baksida. Bristande debatt och politiska svaga alternativ är en del av Göteborgsandan, stora kommunala bolag en annan.
Men borgerliga valstrateger har om de vill andra skyltfönster än villakommuner utanför huvudstaden att lyfta fram i dag. Varför inte vända blicken mot några Smålandskommuner? Gnosjö och Värnamo beundras inte bara i dag som företagarkommuner utan också som integrationskommuner. Växjö har vidare valfrihet och betydligt lägre skatt än en s-kommun som Kalmar. Och knappast sämre välfärd. Vårdnadsbidrag och valfrihet i hemtjänsten har införts i mindre borgerliga kommuner som Tingsryd och Markaryd, medan stora s-kommuner bromsar. Bilden av den toleranta storstaden får sig en törn i Malmö. Bilden av storstaden som en valfrihetskommun för livsstilsmänniskor motsägs av Göteborg. Göterydsborna får välja hemtjänst. Men inte Göteborgarna.
Valfrihet och förnyelse förutsätter inte stora kommuner med muskler i form av skattekraft, utan det handlar i högre högre utsträckning om idéer, vilja och politisk handlingskraft.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA