Ledare 2009-04-05
Opinionsmätningen från Skop som publicerades på söndagen visar att väljarna inte har haft så stort förtroende för en sittande regering sedan 2002.
Bara tre av tio tror att socialdemokraterna skulle göra ett bättre jobb som regeringsparti.
Det är denna siffra som borde oroa den socialdemokratiska partiledningen. Helgens stora opinionsmässiga framgång för regeringsalliansen kan inte enkelt avfärdas med att den kommer från ett av de mindre och inte sällan hårt kritiserade instituten Demoskop. Inte heller håller den officiella socialdemokratiska förklaringen att allt är LO:s fel och då framför allt LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedins. Bonusdebatten och LO-basens tillkortakommanden har förmodligen accentuerat fallet för socialdemokraterna.
Men efter en lång period av långsam uppgång för alliansen och motsvarande nedgång för socialdemokraterna är det inte ovanligt att en dylik förändring ske i opinionen. Nu är det socialdemokraternas (o)tur att drabbas av de motgångar som föder motgångar. Förlorarstämpeln är svår att bli av med. Men socialdemokraternas kris kan inte bara reduceras till självuppfyllande negativa mediebilder. Historiskt är det inte alls så att väljarna söker sig till regeringar under tider av ekonomisk kris och arbetslöshet som en del påstår. Statsvetenskapen är relativt entydig. Det är oppositionen som vanligen får ökat stöd i kristider. Utvecklingen i Sverige kan bli ett avvikande exempel i framtidens statsvetenskapliga litteratur på ämnet valforskning. De egna tillkortakommandena spelar uppenbarligen stor roll: Socialdemokraternas felaktiga bedömningar om vem man ska bilda regeringsalternativ med och maktspelet kring kärnkraften glömmer väljarna uppenbarligen inte bort.
Istället för att självkritiskt blicka tillbaka och energiskt se framåt väljer både partiledare och partisekreterare att slå på LO-basen som får bära den mindre ärofyllda rollen som socialdemokratisk syndabock. När Sahlin kräver att Lundby-Wedin ska lämna AMF-styrelsen berövar hon samtidigt Lundby-Wedins möjligheter till en trovärdig come-back efter de senaste dagarnas time-out. Dessutom öppnar Sahlin för ny kritik mot LO-basen. Om hon själv inte förstår att hon är olämplig i AMF-styrelsen, är hon då lämplig som ordförande i LO?
Det är ett nytt Rosornas krig som vi ser. Fast om det under Stig Malms dagar som LO-chef var Landsorganisationen som ville styra socialdemokraterna, är det nu socialdemokraterna som söker styra LO-chefens val. LO-ledningen förlorar därmed sin suveränitet när den blir styrd av socialdemokratiska partistrateger. Sahlins kritik av LO urholkar således inte bara LO-chefens auktoritet utan också hela LO-ledningens. Med tanke på Sahlins egna relativt svaga ställning i LO-led och LO-borg deltar hon i spelet med mycket höga insatser. Att först vinna ett rosornas krig innan ett samarbete med det tänkta regeringsunderlaget ska mejslas fram ter sig som en för stunden omöjlig uppgift.
En sann sosse skyller allt på andra vid motgångar, vid medgång, skapad av andra, tar man åt sig äran.
Mona Sahlin har inte lyckats med en samlad Oppositionspolitik hittills. Att ny skylla på LO
är inte "särskilt intelligent"! Mona har ju i sin egen styrelse flera medlemmar från just LO. Konsekvensen blir nu att styrelemedlemmar med koppling till LO bör lämna partistyrelsen omgående ! Det stora problemet är att varken partisyrelse eller LO-styrelse har haft kompetens för att klara sina uppdrag ! Förtroendet för Mona & Vanja ligger i "absolut botten" på förtroendelistan hos svenska folket.
Signatur "F.d Sosse"
... är snart här igen.Men jag tror inte att Vanja effekten som sänker sossarna, det är snarare Mona "effekten" och samgåendet med Mp och V som ger "resultat". Vanja är bara katalysator.
Socialdemokratin och LO är ju samma sak och sitter ihop som klistrade till varandra.
Hur kan ma skylla på den ena eller andra då?.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (30 ST.)
ANNONSERA