Socialliberala sommarvindar

Under Almedalsveckan gjorde Folkpartiet utspel gällande arbetsmarknaden och gjorde bland annat en helomvändning i frågan om enhetlig a-kassa. Även nu stod arbetsmarknadsfrågan i fokus och Björklund fick applåder när han sa att det är bättre att en 19-åring har ett jobb, även om lönen är låg, än att personen ska gå arbetslös med socialbidrag. Ungdomslöner är med andra ord fortfarande stridsfråga för Folkpartiet. Än mer applåder fick Björklund när han sa att 1900-talets socialdemokratiska arbetsmarknadsmodell är på väg att bytas ut mot 2000-talets socialliberala modell, där individualism i kombination med social trygghet är kärnan.

Egentligen var det lite nytt som sades, men klart har Folkpartiet positionerat sig inför regeringens budgetförhandlingar på Harpsund om två veckor. Björklund lyfte forskning, infrastruktur och skatter som tre investeringsområden. Partiet definierar sig tydligt som socialliberaler men tvekar inte inför att flirta med moderata väljare och med näringslivet. Om Folkpartiet får sin vilja igenom ska värnskatten avskaffas och bolagsskatten sänkas.

Sommarens snack om Alliansens regeringströtthet och splittringar berörde Björklund ordagrant endast i sin sista mening med orden att han sammantaget är mycket optimistisk inför valet 2014, både vad gäller Alliansen och vad gäller Folkpartiet. Om man ska ta Björklund på orden finns ingen anledning till spekulationer om att Alliansen skulle vara i närheten av att falla samman, trots oenigheter i frågor som till exempel ungdomslöner där Folkpartiet har en helt annan hållning än Moderaterna. Och med två år till nästa val är spekulationer inget annat än just spekulationer. Inför höstbudgeten är det naturligt att partiernas fokus snarare är att driva hjärtefrågor än att framställa samarbetet på ett hjärtligt sätt.

Liberala ungdomsförbundet, som förövrigt valde Linda Nordlund till ny förbundsordförande i helgen, har kritiserat partiet för att inte driva en tillräckligt liberal politik i integritets- och frihetsfrågor. Det var ganska väntat att Björklund skulle välja att fokusera på arbetsmarknad och forskning framför att prata om FRA-lagen. Samtidigt finns det anledning att undra om stämningen i paritet är så god som den verkade på den soliga piren. Det dröjer ett slag innan Björklund lämnar partiledarposten, men möjliga efterträdare i form av EU-minister Birgitta Ohlsson eller integrationsminister Erik Ullenhag framhålls alltmer.

Den liberalism som Björklund talar om är inte den enda och även om Björlund vill befästa bilden av partiet som ett gott socialliberalt samvete i en borgerlig regering finns det engagerade röster som trots allt lämnar anledning att fundera över vilken position Folkpartiet kommer att finna sig i inför 2014.