Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2010-06-15 | Uppdaterad 2010-06-14
Klädda i sol-, vind- och vattendräkter tog sig aktivister från Greenpeace över stängslet till Forsmarks kärnkraftverk. Ett jippo arrangerat i syfte att fästa uppmärksamhet på riksdagens omröstning om att skrota avvecklingslagen och förbudet mot ny kärnkraft.
Ett budskap har i vart fall nått fram. Att säkerheten på svenska kärnkraftverk lämnar en hel del att önska. Det finns anledning att ta fasta på vad Miljödomstolen i Växjö skrev om ett annat kärnkraftverk så sent som 2006, nämligen Oskarshamns, om behovet av en permanent beväpnad styrka. Inte för att aktivister från Greenpeace kan sägas utgöra ett reellt hot mot svenska reaktorer. Men någon slags beredskap måste det finnas för att förhindra obehöriga att tränga sig in på skyddsklassade anläggningar. Det får helt enkelt inte ske.
Civil olydnad är annars som fenomen att betrakta något som gagnat demokratin och rättsstaten genom historien. Strejkrätten uppstod genom lagbrott. Och hur hade tryckfriheten utformats utan Lars Johan Gierttas insatser? Den civila olydnad Greenpeace och andra ägnar sig åt, som den nyligen dömda fredsaktivisten Karin Carlsson från Växjö, är emellertid en annan sak. Här utgör aktionerna snarare ett hån mot den civila olydnadens stolta tradition, där namn som Martin Luther King, Mahatma Gandhi och Nelson Mandela gör sig påminda. Eller för del delen den förste svenske vapenvägraren Rickard Almskoug som vägrade att bära mördarkappan. Då, för hundra år sedan, dömdes han till straffarbete, blev sjuk och dog. Ett övergrepp av staten, vilket också en av talarna vid begravningen upplyste om – och för det dömdes till fyra månader i fängelse.
Risken med civil olydnad är att andra gränser flyttas, det vill säga inte bara när det gäller förändringar i opinionen och i rättsstatens praxis och regelverk. Här finns också en grogrund för demokratiskt oacceptabla metoder. Djurrättsaktivismen kan tas som ett exempel, där nätverk med icke-våldsutövare flyter samman med mer militanta grupper. Ena dagen anses banderoller på en minkfarm vara en tillräckligt tydlig manifestation. Nästa dag saboteras anläggningar, tredje dagen tar någon med sig en dunk bensin och tändstickor. Att så lättsinnigt som Greenpeace bryta mot lagen vittnar om att man inte sökt andra vägar för att påverka den politiska processen. Överträdelsen i sig tycks ses som ett mål, inte som en sista nödvändig åtgärd.
I grunden handlar civil olydnad om att vinna allmänhetens förtroende, och på så sätt åstadkomma en förändring. Det är ytterst tveksamt om Greenpeace lyckats med det. Möjligen mobiliseras de redan övertygade, medan de får en majoritet emot sig. Oavsett hur färgglada dräkter aktivisterna har på sig bör de ställas inför domstol, dömas och göras ersättningsskyldiga för de kostnader aktionen för med sig.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
