söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2009-12-29 | Uppdaterad 2009-12-28
Minnesotatrakterna var en gång målet för svenska emigranter. I dag reser somalier till den amerikanska delstaten med liknande förhoppningar om framtid och frihet. Och medan somalierna i Sverige ofta ses som en etnisk grupp som försiktigt uttryckt inte har integrerats särskilt väl har landsmännen i Minnesota i betydligt större utsträckning arbete. Likt Karl-Oscar och Kristina förverkligas drömmen om det nya livet på andra sidan Atlanten. Likt svenskarna som byggde missionskyrkor och gav ut tidningar lever gruppen i stark social samhörighet.
Minnesota är inte det enda exemplet på brutet utanförskap. I brittiska industristaden Sheffield - annars förknippad med kännbar strukturomvandling - har också en grupp somalier efter en tid i Sverige fått arbete och framtid. Vad är det som inte fungerar i Sverige där den somaliska populationen ofta förknippas med arbetslöshet, bidragsberoende och tuggande av drogen kat?
Nationalekonomerna Anders Bornhäll och Hans Westerberg har för tankesmedjan Timbros räkning författad en intressant rapport i ämnet; Fattigdomsfällan slår igen - somalier i utanförskapets Sverige, som uppmärksammar att folkgruppen naturligtvis inte är dömd till utanförskap. I jämförelse med Sheffield och Minnesota är Sverige värsta exemplet.
Nu finns det svåra metodproblem i att diskutera en "grupps" tillvaro i olika stater. Integration eller sysselsättning kan inte bara förstås utifrån politik, skattesystem eller lokala företagartraditioner, utan måste också ses i perspektivet av ålder, utbildningsgrad och det faktum att somalierna är långtifrån någon homogen grupp. Klantillhörighet kan spela in - utbildningstraditioner skiljer sig ofta mellan klanerna. Många av de tidiga flyktingarna till Sverige hade högre utbildning och urban bakgrund. Senare kom också personer från nomadkulturer, utan djupare skriv- och läskunskaper. Att det försvårar möjligheterna till arbete är lätt att förstå.
Nu menar författarna att somaliska emigranter sällan själva kan välja var de hamnar, vilket förenklar jämförelsen. De betydligt lägre trösklarna på arbetsmarknaden i såväl Storbritannien som USA ses därför som huvudförklaringen till den ljusa utvecklingen i USA och det mörka tillståndet i Sverige.
Lite tjatigt är det att i rapporten läsa om kritik av fackliga stridsåtgärder och krav på att stora förändringar av arbetsmarknadsreglerna. Men utan att överta hela den amerikanska kulturen finns det helt klart många viktiga lärdomar att dra från Minnesota. Den socialbidragstagare i Sverige som arbetar extra mister till exempel motsvarande del av försörjningsstödet som han eller hon tjänar. Marginaleffekten i Sverige är 100 procent. Det uppmuntrar inte till arbete. Visst finns det avigsidor med att tillåta extrainkomster: klyftan mellan ersättningar och lön blir mindre. Men som författarna konstaterar har svenska studenter ett fribelopp som de får tjäna innan studiebidraget minskas, logiskt sett finns det skäl att också ge personer som får försörjningsstöd samma möjlighet.
Det finns således skäl att än en gång rikta blickarna till Minnesota. Det är otroligt hur en plats under över 100-år erbjuder människor från olika länder och världsdelar hopp och framtid. Invandrarlandet fortsätter att locka nya Karl-Oscar och Kristina - från andra länder.
Hur kan man jämföra Svenska emigranter till Amerika, de var ju inbjudna och garanterade mark?
Svenskar tar seden dit de kommer
ingen kan påstå att de inte är Fullblods-Amerikaner nu och strävade till det även då
de kom till USA.
Kanske en viss skillnad på läge och vilja idag??
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
