Spansk tragedi

Ledare Artikeln publicerades
Ingen ihärdig och rättrådig frihetslängtan
Foto:

Alla gillar en bra dramaturgi. Gärna en om förtryckta som tar mod till sig och reser sig mot en ond despot. Kanske en om fåraherden full av tillförsikt som besegrade den väldiga jätten med en välriktad sten. Myter och legender ger oss föredömen och är menade att hjälpa oss i livets svårigheter. Dramaturgi är också avgörande om man vill få fram ett budskap, det vet alla som sysslar med berättande och journalistik.

Vår vana, eller vårt arv, att tänka i dessa mönster gör att den som kan förmedla en riktigt bra historia lär bli framgångsrik i vårt samhälle. Rapporteringen från folkomröstningen i Katalonien visar hur gärna vi vill att verkligheten skall vara som sagorna.

Visst är rapporterna om att åttahundra människor på väg till vallokalerna skadats av den ”paramilitära” gruppen Guardia Civil skakande. Den spanska staten har inte hanterat detta på ett rimligt sätt.

Katalonien är en del av Spanien som präglas av en lokal kulturidentitet, något som också förstärkts och politiserats under de senaste decennierna. Det finns goda argument för att regionen skall få bli självständig. Det är till exempel svårt att tänka sig att en konstitution skulle utformas så att ett land riskerar att falla sönder i regional separatism. Förr eller senare lär vi behöva ta ställning till om brott mot en konstitution ändå kan vara legitima. En minoritet av befolkningen i Katalonien har bestämt sig för att den tiden är nu.

Söndagens folkomröstning är inte resultatet av en ihärdig och rättrådig frihetslängtan. Den är resultatet av en cynisk politisk beräkning där en mörkröd vänsterfalang sett sitt stöd öka ju mer oresonlig man varit gentemot makten i Madrid. Dessvärre har en motsvarande beräkning skett i Spaniens huvudstad, det konservativa regeringspartiet har vunnit stort stöd i resten av landet när man markerat hårt mot separatisterna i Barcelona.

Katalonien styrs av en separatistkoalition med knapp majoritet. Folkomröstningen har myglats fram genom dagordningar som bytts ut kuppartat. Man har också beslutat att det skall räcka med enkel majoritet istället för kvalificerad. Det är olagligt och olämpligt med tanke på att valdeltagandet inte nådde över fyrtiofem procent.

Den spanska statens försök att stoppa omröstningen lär bli det bestående minnet av helgens val. Det är också de bilderna som kommer försvåra konflikten i regionen och EU. Frågan diskuterades i Europaparlamentet i går och det är svårt att se att unionen inte skulle känna sig manad att visa någon form av handlingskraft. Men vad kan man göra förutom att bekräfta att Spanien har rätt att värna sin konstitution?

Det måste finnas utrymme för demokratier att delas i mindre stater. De som går till valurnorna i ett sådant val har ett ansvar att tänka inte bara på sitt eget utan även på sina föräldrars och sina barns bästa. Katalonien har tillräcklig kulturell särprägel för att en sådan omröstning skulle kunna gå vägen och leda till ett nytt och fungerande land. Det gör söndagens fars ännu mer sorglig. Den Katalanska regeringen har agerat djupt oansvarigt.