Statens farliga migrationslek

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Tomas Oneborg/SvD/TT

Att konsekvenserna av flyktingströmmen förra hösten skulle komma att ge sig till känna på flera skilda samhällsområden var uppenbart för många utanför riksdagshuset. Men att migrationskrisen redan nu skulle aktualisera politiska problem i närheten av det konstitutionella häradet var inte lika väntat.

Flera kommuner är så hårt trängda att de helt enkelt vägrar att ta emot fler nyanlända. Detta är ett grundskott mot regeringens sätt att hantera krisen och närmast att likna vid en slags slutlig revolt mot den moderna statsmaktens benägenhet att vältra över kostsamma välfärdsområden på kommunerna.

Svaret från Stockholm är därför ganska dramatiskt: Regeringen tänker lagstifta om straff för de kommuner som inte ställer upp med de bostäder som inte finns tillhanda.

Här drar det ihop sig på flera fronter. Vad är det för det första för straff en kommun skall få? Ekonomisk förlust på något sätt är ju det minst orimliga, för sätta kommunstyrelser i fängelse blir nog knepigt. Men böterna, eller vad det nu blir, måste vara högre än vad kostnaden är för kommunen i fråga att hyra sommarstugor och köpa bostadsrätter vars priser kommer skjuta i höjden. Det är en mycket infekterad katt och råtta-lek som nu arrangeras.

För det andra, hur går det ihop med principen om det unika svenska kommunala självstyret? Skall Sveriges regering kunna beordra lokala systemkollapser utan att konstitutionella slutsatser måste dras?

För det tredje, hur tänker sig Centern och Folkpartiet, de som nu förhandlar om att stödja regeringen i detta, att de konstruktivt skall kunna medverka i en borgerlig regerings integrationspolitik i framtiden? Om de nu binder upp sig mot ett system som till sin natur är fientligt mot den politiska nivå där den reella integrationen tänks ske?

Det rimliga är att centralmakten själv får ta konsekvensen av den politik den förfogar över. Kräver regeringen att bostäder trollas fram, så låt det bli ett statligt ansvar.