Statens uppkomst skönmålas

Ledare

Etnicitet kopplas ofta till två faktorer, stam och territorium. Men det kan vara klokt att bredda begreppet till fem olika faktorer som avgör nivån på den etniska homogeniteten: gemensamt ursprung, utseendemässig likhet, språk, religion och territorium. En gemensam etnicitet kan frambringa en politisk kultur som kan vara bas för en demokratisk ordning.

Artikeln publicerades 6 april 2013.

Ernest Renans skrift från 1882, Vad är en nation, presenterar ett svar som hållit väl för tidens tand. Hans slutsats citeras ofta: “En nation är ett dagligen upprepat folkbeslut”. Beslutet om nationens fortbestånd sker i nutid, men rötterna bakåt och ett gemensamt framtidsprojekt är nödvändiga beståndsdelar; “i det förflutna ett arv av ära och förluster att dela, i framtiden ett gemensamt projekt att framställa”.

Statens uppkomst som ett liberalt konsensusbeslut är naturligtvis en skönmålning. Organisering sker inte alltid horisontellt, utan också vertikalt, uppifrån och ner. Många statsbildningar kan ses som en övergång från nomadiska till bofasta banditer och då uppstår ett intresse som liknar det hos parasiter att inte döda sitt värddjur. Så kan man beskriva statens blygsamma ursprung. Varken legitimitet eller våldsmonopol uppnås dock på permanent basis utan kan komma att ifrågasättas. Frågan om nationen är ett gemensamt projekt kan en dag förlora i ett folkbeslut.

Många teoretiker har en bild av nationen som kan sammanfattas i ett ord – myt. Nationen är påhittad. Titlar på några inflytelserika böcker ger en tydlig bild: Imagined Communities, The Invention of Traditions samt Chosen People: The Sacred Sources of National Identities. Men dessa bilder av nationalismen kan ifrågasättas. Såväl stater som nationer kan ha en förskönande historieskrivning, men det gör dem inte till fiktiva företeelser med imaginära effekter.

Den klassiske nationalismforskare som mest understrukit nationalismens funktionalitet är Ernest Gellner, En intressant idé är att se nationalism som positivt samverkande med industrialisering; nationalism blev en mjukvara som kompletterade den mer kallhamrade industrialiseringen. Anthony Giddens har en träffande formulering “ett kapitalistiskt samhälle blir ett samhälle enbart för att det är en nationalstat”. En fransk politisk appell har ett snarlikt budskap: ”ja till en marknadsekonomi, nej till ett marknadssamhälle”. Alltför ofta betonas motsättningar mellan marknad och nation så att nationalismens funktionalitet för det moderna samhället helt överskuggas av dess irrationella komponenter. Kanske behöver stat, civilsamhälle och marknad ett gemensamt projekt som genererar legitimitet.

Forskare med en darwinistisk grundsyn ser etnicitet som en viktig faktor. Egennytta är det normala i mänskliga relationer med undantag för släktrelationer där det finns ett genetiskt rationellt intresse som leder till reella uppoffringar och genuin solidaritet, kin altruism. I stora samhällen är det genetiska bandet mellan medlemmarna väsentligt svagare, men det kan ändå vara en sammanhållande kraft.

Jan Tullberg