Annons

Statsministern vägrar se

Man kan inte ha en ledning som inte erkänner verkligheten.
Publicerad 18 november 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Nationell särskild händelse. Det är polisens ord för det grova våld som präglat hösten i delar av vårt land. Vi som inte lever i det har kunnat följa rapporteringen på någorlunda tryggt avstånd. För statsminister Stefan Löfven (S) verkar detta avstånd också inneburit att perspektivet tagit skada. I söndags intervjuades han i Svt:s Agenda. Det var ett samtal som avslöjade varför regeringen står så handfallen inför brottsligheten.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Trots upprepade försök från journalisten vägrade statsministern att kännas vid att Socialdemokraterna skulle kunna ha gjort något som helst felsteg i sina strategier för att motverka våldet. Statsministern höll ett krampaktigt tag om de statliga extratjänsterna som ett exempel på en framgångsrik reform som i detta nu står i begrepp att blomma ut i sprakande framgång. Vi har redan facit på extratjänsterna: anställningar som till hundra procent betalas av skattemedel och som inte leder till arbete ens åt de mycket få personer som deltagit i programmet.

Annons

Man måste kunna erkänna när saker glidit en ur händerna. Partiväsendet i Sverige får inte fostra politiker som blint vägrar att rannsaka sig själva. Inrikesminister Mikael Damberg satt en hel timme i radiointervju hos Sveriges Radio i mitten av september med exakt samma attityd. Är det rädslan för att bli av med sin position som blockerar tanken?

Man skall akta sig för att sätta för stor tillit till politiken men dessa två ministrar är de individer som kanske har bäst verktyg i landet för att påverka samhällsutvecklingen. Det är avgörande att de ser problemen för vad de är. Även på detta område lämnade statsministern skrämmande svar:

”Sätter du dit människor som är födda i Sverige under samma förutsättningar hade vi fått samma resultat.” Det är statsministerns svar på om invandringen har med våldet att göra. Han betonade att hans övertygelse är att ”sociala klyftor och ekonomiska orättvisor” är den enda faktorn som skiljer verklighetens situation från en där förorterna befolkades av etniska och kulturella svenskar. Det är helt verklighetsfrånvänt. Hur skall man kunna lösa problem som man vägrar erkänna?

Sverige har genomlevt perioder av enorma klyftor och ekonomiska skillnader men är idag ett av Europas mest jämlika länder. Arbetarrörelsen bildades i ett sådant läge och var avgörande för att minska den ojämlikheten. Det var en kamp som byggde helt på att fattiga och utsatta människor höll ihop och samlades kring en gemensam moral. Som i sin tur byggde på en gemensam kultur. Statsministern måste känna till denna historia.

Främlingskapet i utanförskapsområdena är ofta kompakt, inte bara gentemot majoritetssamhället utan också mellan grupper. Begränsade språkkunskaper och normer som inte behövs eller kanske inte passar in i det nya landet innebär stora problem för den som försöker uppfostra barn i dessa miljöer. Man hjälper inte dessa människor genom att förneka att kulturella barriärer finns.

Statsministern har uppenbarligen slut på idéer. Andra länder har tagit emot liknande mängder flyktingar men har inte alls motsvarande våldsproblematik. Läget är inte hopplöst men kan bli det om de högsta ansvariga blandar bort korten och vägrar se verkligheten för vad den är. En nationell särskild händelse borde vara ett tillfälle för eftertanke och klarsyn, inte grumliga resonemang och önsketänkande.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons