Stickande skolval

Ledare Artikeln publicerades

Lärarnas riksförbund kritiserar Liberalernas kärnfråga och visar på ideologiska problem.

När liberaler från hela landet nu samlats i Västerås för att slå sig ned och utveckla sin politik kommer de att hitta ett litet häftstift på delegatsstolarna. Detta vassa stick kommer från Lärarnas riksförbunds ordförande Åsa Fahlén som i en debattartikel försöker sticka hål på partiets kanske stoltaste ballong: skolpolitiken.

Udden är riktad mot det fria skolvalet som Liberalerna försvarat sedan den borgerliga regeringen införde det för snart trettio år sedan. Kritiken går ut på att det fria skolvalet missgynnar familjer som tar en mindre aktiv roll i barnens skolval. Även barn som flyttat och därför inte står i kö till rätt skolor får sämre utsikter. Det fria skolvalet blir en del i segregationen och fördelar bördan för resurskrävande barn ojämlikt. Därför skall det avskaffas och ersättas av något annat, oklart vad, som tillser att rätt blandning barn uppstår.

Detta nålstick är intressant. Dels för att Liberalerna redan har ett svar på denna kritik, man vill införa en lösning där alla familjer måste välja skola aktivt, och dels för att det belyser den ideologiska återvändsgränd som Lärarnas riksförbund gått in i.

En liberal lösning är att alla måste välja. Det är den rimliga lösningen för ett parti som vill se till så att alla i samhället så långt som möjligt får likartade förutsättningar. Utfallet kommer inte att bli helt jämlikt. Människors individuella val och prioriteringar kommer dock att avspeglas i resultatet. De flesta kan leva med detta, så länge det inte bygger på att någon begränsas av yttre faktorer.

Lärarfacket har valt att förespråka en snårigare stig där olika identitetsmarkörer skall vägas och jämföras för att sedan fördelas i lämpliga blandningar. Målet är att få till en slätare massa i form av jämnare resultat. Det är en väg utan ände där målet och ambitionen hela tiden flyttas framåt som en hägring. Tron på förmågan att styra och valla människor till att göra mer aptitliga val behålls intakt under vandringen, och för vissa är det huvudsaken.

Det är möjligt att denna apparat skulle innebära bättre arbetsförhållanden för lärarkåren. De skulle i vart fall bli mer förutsägbara. Samtidigt är inte heller lärarkollektivet en homogen grupp. Många lärare gör individuella avvägningar av hur och var de vill jobba. Vissa skulle hellre lämna yrket än att arbeta med metodik som de inte tror på.

Liberalerna har förstås också en politik för att lyfta skolor som presterar sämre eller som hanterar fler resursintensiva elever. Man kan tänka sig att den energi de sparar på sin enkla lösning på skolkö-problemet också innebär att mer fokus kan läggas just på att höja lägstanivån för skolan. Man får hoppas att de partiaktiva som sammanträder under dagen håller fast vid sin utstakade väg och inte låter sig påverkas av företrädare för ett evighetslångt utfallsövervakande.