Storebror EU ser dig

Ledare Artikeln publicerades

Vi lever i en tid där allt större tonvikt läggs vid övervakning och kontroll. I Sverige utgör detta numera något av en universalformel för politiker att falla tillbaka på så snart den ökade otryggheten och kriminaliteten förs på tal. Kamerabevakning och avlyssning har blivit dagens lösen.

Foto: Mark Lennihan

Europeiska unionens makthavare ligger dock inte steget efter. Ministerrådet vill nu införa obligatoriska biometriska identitetskort för trehundrasjuttio miljoner människor, en bra bit över åttio procent av EU:s medborgare. Av dessa har hundrasjuttiofem miljoner inte tidigare haft sådana kort.

Varje kort kommer att inbegripa två fingeravtryck och ett foto. Enligt ministerrådet är motiven att underlätta fri rörlighet och få till stånd ”större säkerhet för ID-kort i syfte att minska identitetsbedrägeri”. Det är så klart positivt att EU söker motverka den typen av brott – och i förlängningen organiserad brottslighet och terrorism – men man kan på goda grunder ifrågasätta varför fingeravtrycken skall finnas med.

Organisationen Statewatch, som bevakar individuella fri- och rättigheter i unionen, har gjort gällande att kortets fingeravtryck kränker den personliga integriteten och saknar konkret koppling till de motiv som ministerrådet anger. Man konstaterar därför att inkluderandet av fingeravtrycken är ”irrelevant och oberättigat”.

Om ministerrådets ID-kort pekar i en illavarslande riktning är Europaparlamentets beslut att låta upprätta en kolossal biometrisk databas än mer oroande. Denna går under namnet Common Identity Repository, CIR, och länkar samman ett antal andra databaser till ett massivt system som omfattar såväl medborgare som icke-medborgare. Över trehundrafemtio miljoner personer berörs, nästan lika många som i fallet med ID-korten.

CIR kommer att innehålla dels traditionella personuppgifter, dels fingeravtryck och inskannade ansikten som polis och gränspolis i hela EU kan begagna sig av. Även här tjänar brottsbekämpning och säkerhet som ledstjärnor och överordnade principer.

EU:s databas är förstås ännu mer integritetskränkande än dess ID-kort. Det allvarligaste problemet med den är likväl att de ofantliga mängderna koncentrerad information kan komma att användas i dunkla syften längre fram. Vi behöver bara erinra oss de högerauktoritära krafternas frammarsch för att CIR skall te sig synnerligen missriktat och oförståndigt. Databasen ger ett än värre intryck om man begrundar den kinesiska regeringens digitalt baserade betygsättning av sina invånare.

Även om EU:s nuvarande ledning utfäster sig att garantera den enskildes integritet kan den aldrig garantera att framtidens styrande visar samma respekt och återhållsamhet. Vår europeiske storebror behöver inte resonera likadant imorgon som den gör idag. Till det skall fogas att små steg som var för sig kan framstå som nog så legitima och oskyldiga kan sluta i någonting verkligt fasaväckande. Vägen till helvetet är som alla vet kantad av goda intentioner.