söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2009-12-07 | Uppdaterad 2009-12-04
I den politiska debatten är ordet reform ett honnörsord, liksom de flesta är för rättvisa och emot ofrihet är de flesta även för reformer. Men trots reformens uppenbart positiva associationer så är de flesta reformer märkbart svåra att genomföra.
Denna paradox står i centrum i antologin Reform (Norstedts, 2009) där statsvetarna Peter Santesson-Wilson och Gissur Ó Erlingsson (red.) vill förklara reformkonstens svårigheter.
En förklaring till varför reformer är svårgenomförda är att finna i väljarnas och reformens natur konstaterar författarna. För det första är väljare i allmänhet mer intresserade av att inte förlora något än att få det bättre, väljarna är alltså riskaverta. Därför kämpar alltid en reform i en uppförsbacke visavi status quo. För det andra innebär en reform för det mesta avlägsna och därmed osäkra vinster. Nackdelarna med en reform är däremot ofta omedelbara.
För det tredje innebär en reform oftast att vinnarna är hypotetiska, det vill säga att de existerar först i framtiden medan förlorarna är högst reella. Det innebär i sin tur att det finns få som engagerar sig för en reformpolitik eftersom det är oklart vilka dessa är medan förlorarna tvärtom har mycket starka incitament för att motsätta sig reformen.
Sammantaget är det alltså betydligt svårare att bedriva reformpolitik än att försvara den politik som råder. Men likväl är reformer högst nödvändiga, oavsett vilken politisk tillhörighet man bekänner sig till, av den enkla anledningen att problem har egenskapen att alltid dyka upp.
För att göra denna spelteoretiska argumentationskedja lite enklare att förstå begrunda följande problem:
Det råder i dag en skriande hyresrättsbrist. Att det byggs få hyresrätter är en följd av att det inte är lönsamt att bygga hyresrätter på grund av hyresregleringen.
Problemet skulle kunna lösas genom att hyresregleringen reformerades. En sådan reform är dock ytterst svår att genomföra eftersom de som i dag bor i hyresrätter skulle få drastiskt höjda hyror. Vinnarna, de som skulle få en bostad till följd av ökat byggande, finns dock enbart rent hypotetiskt och i en avlägsen framtid.
De förra har därmed all anledning i världen att sätta sig på tvären för en reform eftersom de har mycket att förlora. Den senare gruppen däremot har få incitament att engagera sig överhuvudtaget.
Resultatet blir att ingenting förändras.
Vilket exempel som väljs är egentligen högst ointressant, det kunde likaväl ha handlat om pensions- och socialförsäkringssystemen eller ett vanligt motorvägsbygge. Däremot ger det ovan skrivna en förståelse till varför det är svårt att förändra. Det kan vara värt att ha i åtanke när alliansregeringen nu faktiskt försöker bedriva en reformpolitik.
Lika lite som ett nyfött barn klarar av att börja skolan lika lite klarar medborgarna eller myndigheternas administration av alliansens reformer som i princip ska börja gälla samtidigt som riksdagsbeslutet är fattat och utan att några regler är fastlagda.
Nästan alla alliansens reformer har den formen, eller brist på form är kanske rätt uttryck. Om det inte är brist på regler för hantering av reformen så är det brist på pengar för genomförandet och därför uppstår onödiga problem som nu drabbar oskyldiga människor och djur.
Vem är det som tror att det blir billigare att bo för att hyresregleringen avskaffas? Tror någon att bostadsbolagens höjda hyror i vissa områden kommer att bekosta sänkta hyror i andra? Principen brukar vara att varje enhet ska klara sina egna kostnader och när alliansen reformerade bort statsbidragen för nyproduktion av hyresrätter utan att ersätta det tappet med någon annan stimulans så får de faktiskt ta på sig ansvaret för bostadsbristen som är skriande på många håll.
Om hyrorna stiger mycke så är det väl husägarna som är vinnare
Kanske borde vi få en fungerande byggmarknad? Som det nu är har vi en skyddad verkstad utan konkurans som står för byggandet i vårt land
test
Lika lite som ett nyfött barn klarar av att börja skolan lika lite klarar medborgarna eller myndigheternas administration av alliansens reformer som i princip ska börja gälla samtidigt som riksdagsbeslutet är fattat och utan att några regler är fastlagda.
Nästan alla alliansens reformer har den formen, eller brist på form är kanske rätt uttryck. Om det inte är brist på regler för hantering av reformen så är det brist på pengar för genomförandet och därför uppstår onödiga problem som nu drabbar oskyldiga människor och djur.
Vem är det som tror att det blir billigare att bo för att hyresregleringen avskaffas? Tror någon att bostadsbolagens höjda hyror i vissa områden kommer att bekosta sänkta hyror i andra? Principen brukar vara att varje enhet ska klara sina egna kostnader och när alliansen reformerade bort statsbidragen för nyproduktion av hyresrätter utan att ersätta det tappet med någon annan stimulans så får de faktiskt ta på sig ansvaret för bostadsbristen som är skriande på många håll.
Det blir nåt strul och ett felmeddelande tillbaka ibland när man sänder in kommentarer men tydligen slinker originalet igenom i alla fall eftersom både det och kopian klistras in här om de har olika rubrik.
Oavsett om det år sossar eller borgarna som styr så håller de vår byggmarknad om ryggen när det gäller att subventionera de bemedlade som har råd att köpa sin bostad.
Om det är någon boendeform som är subventionerad så är det hyresrätten. Den dagen vi får marknadsanpassade hyror bör reglerna för avdrag vara lika. Men där är vi som bekant inte.
De enda som betalar fullt ut och mer än det är de som bor i hyresrätt, de subventionera däremot de som köpt sitt boende. Du har nog läst smps ledarsida lite för mycket för de tycks heller inte veta mycket om verkligheten.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
