Svensk byråkrati hot mot fri rörlighet

Ledare

För det norska bemanningsföretaget Orange Hälsa är Sverige av naturliga skäl en lockande marknad. Både den geografiska närheten och den svenska sjukvårdens starka sug efter personal borde borga för stora affärsmöjligheter.

Artikeln publicerades 23 maj 2014.

Men enligt Lars Hezsö, som är Orange Hälsas Sverigeansvarige, finns det en faktor som försvårar företagets verksamhet i just Sverige; den svenska byråkratin.

Handläggningstiden för att en utländsk sjuksköterska ska få tillstånd att jobba i Sverige uppgår i genomsnitt till 116 dagar, alltså nästan fyra månader. Motsvarande siffra i Norge är 37 dagar, alltså bara lite drygt en månad. Hezsö, som tidigare i vår gästade ett seminarium i Stockholm, menar att många potentiella affärer med svenska uppdragsgivare riskerar att gå i stöpet på grund av denna hämsko.

Förutom att svensk sjukvård på grund av det aktuella exemplet inte alltid får den kompetens den så väl behöver så finns det skäl att också se lite bredare på problematiken. Den fria rörligheten av arbetskraft, som torde vara en av hörnstenarna inom EU-samarbete, motverkas alltså av svensk byråkrati.

Myndigheten Kommerskollegium visar i en färsk underökning hur svenska regler gällande exempelvis personnummer skapar stora problem för EU-medborgare som kommer till Sverige för att arbeta eller för att söka ett arbete. En annan källa till hinder är Migrationsverkets många gånger orimligt långa handläggningstider.

Kommerskollegium pekar på hur Sverige sticker ut bland samtliga EU-länder när det gäller antalet anmälningar till nätverket Solvit som förblir olösta. Solvit, som samordnas av EU-kommissionen, är ett system som har till uppgift att komma till rätta med hinder för den fria rörligheten så snart dessa uppkommer i konkreta fall. Av de anmälningar till Solvit som rör Sverige så förblir 59 procent olösta, vilket placerar Sverige i den absoluta botten. Att en anmälning förblir olöst innebär att missförhållanden som påverkar den fria rörligheten negativt inte rättas till av berörd myndighet, och är i detta falla ett tecken på att svenska regler ofta står i konflikt med de som gäller inom EU. Enligt Kommerskollegium är det bland annat de svenska reglerna kring just personnummer som sätter käppar i hjulet.
Att Sverige är så att säga sämst i klassen inom detta specifika område är minst sagt anmärkningsvärt då vi ofta utmålar oss som den fria rörlighetens främsta beskyddare. Men detta beskydd är mindre värt om vi samtidigt har inhemska myndigheter som genom sitt stelbenta agerande direkt motverkar principen om fri rörlighet.

Pär Krause
skribent med inriktning på ekonomi