Svensk torgskräck

Ledare
Sverigebilden skapas av många, bland annat av myndigheter som inte reagerar på åsiktsregistrering.
Foto:
Foto:

Var var du när det hände? Minns du jordbävningen i Skåne 2008? Kunde du ta dig till jobbet i spåren efter Svenska Institutets twitterskandal? Visst twitterskandaler är stormar i ett vattenglas, men Twitter är ett av världens största vattenglas. Det är ett internationellt och digitalt torg där människor, organisationer och myndigheter samlas för att nå ut med budskap.

Artikeln publicerades 17 maj 2017.

Svenska Institutet har alltså ett twitterkonto som är till för att presentera en Sverigebild. Varje vecka får en ny person inloggningsuppgifterna till kontot för att på så vis exponera sig själv och Sverige för den som vill se. Ett koncept som när det lanserades för ett antal år sedan prisades som ett innovativt sätt att marknadsföra ett land. Förra veckan innebar det att en självutnämnd nätsäkerhetsexpert fick tyglarna och blockerade över fjortontusen konton från att kunna interagera med myndighetens konto. Anledningen till att konton stängdes av var att de ägnat sig åt "drev, hot, hat och hets mot migranter, kvinnor och HBTQ-personer, men även mot organisationer som är engagerade i mänskliga rättigheter."

Eller ja, skulle kunna komma att ägna sig åt sådana aktiviteter. Det har visat sig att sjuttiofem procent av namnen på listan blockerades i förebyggande syften. Bland dem återfinns välkända journalister, kulturpersoner och riksdagsledamöter. De svartmålas alltså som hot mot demokratiska värderingar av en myndighet, det är en skandal på riktigt.

Att registrera och utestänga människor för deras åsikter och synpunkter verkar i dag ses som ett bra sätt att skydda det öppna samtalet. Denna stigmatiseringskultur tas som så självklar i Sverige att en myndighet oreflekterat accepterar och anammar beteendet från en extern aktör. Den ryggradsreflexen har lett till att myndigheten nu är polisanmäld för brott mot personuppgiftslagen.

Det är lätt att glömma att Twitter är ett torg. Många interagerar främst med likasinnade och till slut uttrycker man något som passar bättre mellan skål och vägg än inför allmänheten. Flera mer eller mindre framträdande personer har gått i den fällan. Man kan förstå att alla inte är beredda att stå på ett torg lika stort som världens samlade internetanvändare och känner behovet av att stänga folk ute. En myndighet måste dock se till att inte göra sig till domare över vilka åsikter som är godkända och inte. Särskilt som tre fjärdedelar av de utestängda ännu inte hade interagerat med myndigheten. Svenska Institutet agerade utifrån en enskild persons fördomar och lät det bli en del marknadsföringen av vårt land.

Vilket på sätt och vis är passande. Den internationella bilden av Sverige har visat sig vara en mycket skör och känslig blomma. Sverigebilden vårdas och vaktas av många, bland annat regeringen som tidvis har verkat lägga större energi på att vårda bilden än på att lösa problem.

Denna nervösa omsorg om Sverigebilden är gullig fram tills att man inser att den får konsekvenser. I detta fall att en myndighet utmålat demokratiska företrädare som potentiella rasister, homofober och hatpredikanter. Tyvärr är denna uthängningskultur en del av vår kultur, något som gör Svenska Institutet till ett ofrivilligt ärligt bidrag till Sverigebilden.