Sverige retirerar

Ledare Artikeln publicerades

Försvaret vill delta i färre internationella insatser. Det är ett brott från den svenska linje som hållits under hela efterkrigstiden, dock motiverat av den ökande hotbilden i Östersjöområdet. Deltagandet i fredsbevarande operationer har länge varit en central del i den svenska utrikespolitiken. Skälen har varit flera. Genom att sända ut soldater med FN:s blå hjälmar till konfliktzoner maximerades det svenska inflytandet i FN och det var också en förlängning av den svenska utrikespolitiken under det kalla krigets tid.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Under senare år har insatserna ändrats. Lärdomen att lokala konflikter tenderar att sprida sig globalt i form av terrorism, insikten om att världssamfundet inte kan blunda för folkmord och erfarenheten av Balkankrigen där EU saknade militära muskler för att tvinga fram fred, är några orsaker till deltagandet i insatser som också letts av Nato eller EU. Dessutom fungerar internationella insatser som förmågehöjande för de enheter som sänts iväg.

För bara någon valrörelse sedan lanserade Socialdemokraterna målsättningen att 2000 svenska soldater skulle delta i just FN-ledda insatser. Det var redan då en önskedröm sett till försvarets resurser. FN-prioriteringen andades också efterkrigsnostalgi. Världssamfundet saknar ofta förmåga att leda komplicerade insatser. Men försvarsminister Peter Hultqvist själv har också i praktiken betonat insatser med samarbetsländer inom Nato.

Svenska operatörers utbildning av kurdiska soldater i Irak är ett led i den internationella koalitionens insats mot den islamiska staten. Genom att delta i den USA-ledda koalitionens insats mot IS kalkylerar regeringen med att Sverige ska åtnjuta strategiska fördelar vid en kris i närområdet. Som icke-Natomedlem blir detta ”prestige-sökande” med både Frankrike och USA allt viktigare.

Nu varslar dock försvaret om att antalet internationella insatser måste reduceras. Resurserna räcker inte till. Den nationella ledningen ”påverkas negativt” av nuvarande insatser - som historiskt är på en låg nivå. För 2010 är 1,2 miljarder budgeterade för insatserna utomlands. Så sent som för åtta år sedan uppgick summan till 2,5 miljarder kronor. I försvarets budgetunderlag poängteras också att det är samarbete med Nato och EU som bör prioriteras framför FN.

Det är ett naturligt påpekande som möjligen ogillas av utrikesdepartementet där FN alltid favoriserats. Men det är stater som de nordiska länderna, USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna som samarbeten bör sökas. Så byggs i praktiken säkerhet tillsammans med andra.

Samtidigt som försvaret pekar på att ambitionerna måste dras ned - utan stora resurstillskott - varslar försvarsministern om ett eventuellt svenskt deltagande i en kommande FN-mission i Ukraina. Hur den ekvationen ska lösas är höljt i Poltavadamm.

Moderaternas försvarspolitiske talesperson, Hans Wallmark, har också ställt en fråga till finansminister Magdalena Andersson om regeringen är beredd att skjuta till mer medel för att kunna täcka kostnaderna för blågula soldater på ukrainsk jord. Den frågan måste få ett svar. I annat fall förstärks ånyo gapet mellan militär förmåga och politisk ambition.