Sveriges dubbla Syrienbudskap

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Wiktor Nummelin / TT

Utrikesminister Margot Wallström osakliga jämförelse mellan västmakters militära attack och Syriens brukande av stridsgas väcker frågor. När den militära attacken till slut skedde mot Syrien var den som alla militära experter förutspådde begränsad och den riktades inte mot ryska eller iranska mål för att undvika militär eskalering i området.

Det var inte bara president Trumps tweet om en kommande insats som gjorde att attacken blev ett måste. Hans företrädare president Obama talade om att användandet av giftgas skulle vara lika med att överskrida ”den röda linjen.” När USA trots syriska gasattacker inte ingrep var det lika med att Washingtons trovärdighet sjönk.

Från den svenska regeringen kommer - något som varit återkommande - dubbla signaler om det militära ingripandet. ”Jag ser inte att ett folkrättsbrott ska lösas med att man begår ännu ett folkrättsbrott”, sade utrikesminister Margot Wallström på fredagen.Det var en slarvig formulering. Dels för att användandet av stridsgas i Douma mot hundratals civila - direkt i strid med kemvapenförbudet - inte kan jämföras med ett militärt angrepp för att stoppa nya gasattacker - dels för att den militära aktionen juridiskt sett bör beskrivas som en överträdelse av folkrätten, inte som ett folkrättsbrott.

Wallström underströk en ”fredlig lösning”. Men den fredliga lösningen handlade inte om ett eldupphör mellan parterna i Syrien utan att just det militära angreppet skulle stoppas, När USA, Storbritannien och Frankrike med flyg och kryssningsmissiler angripit strategiska mål i Syrien var emellertid Wallströms ordval förändrat. ”Sverige har förståelse för den ilska som väcks av de fasansfulla dåd som har begåtts i Syrien. Vi beklagar att säkerhetsrådet inte minst på grund av ryska veton inte kunnat enas om hur användningen av kemvapen i Syrien ska stoppas på politisk väg.”

Nu var det inte längre tal om något ”folkrättsbrott”. Det är svårt att inte dra slutsatsen att Wallström själv uttalar en personlig kritisk linje i fredagens uttalande medan de senare betydligt mer nyanserade orden tycks vara ett resultat av en gemensam beredning inom regeringen.

Mönstret med dubbla budskap från regeringen i utrikes- och säkerhetspolitik när det gäller synen på bland annat synen på Ryssland och Nato känns igen och blir alltmer problematisk. Wallström har en linje, Löfven/Hultqvist en annan. Anmärkningsvärt i svenska media är också det stora fokus som ägnas USA:s och i viss mån Storbritanniens roller i aktionen. Den multilaterala dimensionen och det franska bidraget med missiler som avfyrades från fartyg på Medelhavet nämns närmast ”en passant”.

För Frankrike är den militära autonomin en hörnpelare i republikens säkerhetspolitik. När president Macron talar om bevis för kemvapen i Syrien bör det förstås mot bakgrund av att Paris av tradition sätter tillit till sin egen underrättelsetjänst och inte till andras. (Läs USA) Landet har också starka historiska band till Syrien och Libanon.

Det är inte bara osakligt att på förhand anklaga bland annat Frankrike för folkrättsbrott i Syrien, det är också dålig diplomati som försvårar avgörande relationer mellan Sverige och USA, Storbritannien och med Frankrike.,