Svik inte de bortförda barnen

Ledare ,

Det senaste decenniet har hundratals barn i Sverige gifts bort mot sin vilja. En sådan fasansfull företeelse måste stoppas.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Fenomenet med barn som försvunnit under sommarlovet – ofta för att giftas bort i utlandet mot sin vilja – har börjat bli en tragisk tradition som uppmärksammas varje gång skolorna startar igen inför hösten.

Enligt uppgifter från den nationella stödlinjen för hedersförtryck, som drivs av Länsstyrelsen Östergötland, har minst fyrtiofyra barn försvunnit hittills – bara i år. Det är fullt möjligt, kanske till och med troligt, att det finns ett stort mörkertal. Faktum är att ingen myndighet ens har någon samlad statistik över de försvunna barnen. Vare sig kommuner, socialtjänst eller polis.

Tidigare i år kom Socialstyrelsen, efter två års utredning, ut med en rapport där utbredningen av hedersrelaterat våld och förtryck skulle kartläggas, inklusive just förekomsten av barn- och tvångsäktenskap som är en del av hederskulturen.

Men Socialstyrelsen konstaterade uppgivet att uppdraget inte var ”möjligt att genomföra inom ramen för föreliggande rapport". De relevanta myndigheterna man vänt sig till hade begränsad information om sakernas tillstånd, och av landets kommuner var det en mycket liten minoritet som kartlagt olika former av hedersförtryck inom respektive kommun.

Där finns ett första fel att åtgärda. Att de flesta kommuner uppenbarligen inte har koll på hur pass allvarligt hedersförtrycket är inom deras gränser bäddar för framtida problem, för att inte tala om att det undergräver möjligheten att här och nu hjälpa och rädda dem som är i behov av ingripande.

Enligt en granskning som Ekot gjorde i februari i år saknar många kommuner också handlingsplaner för hur man skall gå tillväga när barnen som förts utomlands. Enligt granskningen för endast tretton procent av kommunerna statistik över de bortförda barnen, och endast en tredjedel har handlingsplaner.

Att Sverige fortfarande står så handfallet inför hedersförtrycket är förbluffande. Det är inte direkt något nytt fenomen som uppdagats först nyligen. Redan för tio år sedan varnade Ungdomsstyrelsen för att sjuttio tusen ungdomar inte själva fick välja vem de gifter sig med. En statlig utredning konstaterade 2014 att hundra tusen unga (under tjugofem års ålder) lever under hedersförtryck. Nästan tio procent av alla mord 2016 var hedersrelaterade; för morden på kvinnor samma år var siffran högre, en tredjedel var kopplade till hedersförtryck.

Det behövs en nationell strategi i arbetet mot hedersförtrycket. Det skulle kräva inte bara en kartläggning av förekomsten av tvångsäktenskap, inklusive barnen som försvinner år efter år, hedersrelaterat våld, och andra relaterade företeelser. Kommunerna skulle behöva gemensamma rutiner för hur man skall förebygga, förhindra och i möjliga fall åtgärda exempelvis tvångsäktenskap av barn.

Om inget görs kommer höstterminerna även fortsättningsvis att inledas med skolbänkar som gapar tomma runtom i landet. Tysta påminnelser om barn som blivit bortglömda av samhället.