Ledare 2010-09-01 | Uppdaterad 2010-09-01
Eftervalsdebatten inom socialdemokratin har så att säga uppstått redan före valdagen. För Mona Sahlin har sommaren varit tung. Hennes parti ligger på historiskt rekordlåga nivåer och har i flera mätningar legat under 30 procent. Nu står hon inte enbart inför ett motstånd i väljarkåren utan också i ett läge där stödet från hennes egna sviktar.
Göran Persson, Björn Rosengren och Kjell-Olof Feldt har alla uttryckt kritik mot hur det politiska arbetet skötts. Ingen har särskilt mycket till övers för det rödgröna samarbetet.
När oppositionens valmanifest till sist levererades, tre veckor före valet, var det just rödgrönt. Rött i meningen att de offentliga utgifterna är omfattande. Ersättningen i a-kassan höjs, samtidigt som avgifterna sänks. Sänkta avgifter i förskolan kombineras med utökad rätt för arbetslösa att ha sina barn inom omsorgen upp till 30 timmar i veckan, samtidigt som förskolan får längre öppettider. Även ett omfattande program för byggande av hyresrätter med låga hyror ska sjösättas. Så är manifestet också rött i meningen att skattebördan ökar. Ett exempel är tricket med arbetsgivaravgifterna. Det sägs att de ska sänkas, men höjs i själva verket.
Bland de gröna förslaget märks en 100-miljarders satsning på höghastighetståg och ett avdrag på den fastighetsskatt som ska införas till den som energieffektiviserar sitt hus.
Den rödgröna kritiken mot regeringens halverade arbetsgivaravgifter för unga ter sig också något märklig i ljuset av att de själva föreslår en slopad arbetsgivaravgift och ovanpå det statligt subventionerade praktikplatser för ungdomar. Rotavdraget som anses vara en åtgärd som ska försvinna när konjunkturen vänder blir åtminstone kvar under nästa mandatperiod och precis som alliansen lovar de att sänka restaurangmomsen om det finns utrymme.
På trumman har det slagits hårt för jämställdhetsfrågor. Men föräldraförsäkringen ges det inga besked om. Däremot kommer företagen bötfällas om de inte skriver jämställdhetsplaner.
I näringslivsfrågor är vänsterprofilen tydlig. Privat riskkapital ska beskattas via en ny förmögenhetsskatt medan en statlig riskkapitalfond ska byggas upp. Ägande är tydligen bra, men bara om det är statligt. Flera centrala frågor saknas helt i manifestet. Oenigheten på utrikes- och rättsområdet blir till inga besked alls.
Sahlin var noga med att betona vikten av sunda statsfinanser. Men under gårdagen presenterades enbart satsningar. Finansieringen lär väl om inte annat tydliggöras efter en valseger. Notan skickas alltid vidare till skattebetalarna.
Det är en myt att Mona Sahlin har sviktande stöd hos de egna partikamraterna. Däremot lider hon av att avsuttna statsråd som för övrigt själva var mer eller mindre misslyckade både i valrörelser och som företrädare för socialdemokratin går ut och kritiserar henne offentligt. Vi var många gubbar inom socialdemokratin som var skeptiska till Mona men hon tar sig, hon klarar det här lika bra som företrädaren Persson i alla fall.
Vad har Kjell-Olof Feldt som kallar sig sosse att tillföra till socialdemokratisk politik, han som avreglerade finansmarknaden och släppte finansvalparna fria att skapa nittiotalskrisen och som oturligt nog tilläts köra över LO i för arbetarrörelsen fundamentala frågor och som nu dessutom är ordförande i Friskolornas Riksförbund? Han borde varit struken ur partiet för länge sen.
Vad har Göran Persson för anledning att yttra sig kritiskt om Mona Sahlins valrörelse, han som taggade ner sin egen insats den sista tiden så mycket att s förlorade valet? Om han tänker på sin egen misslyckade valrörelse så kan han väl säga det. Säga att han inte vill att Mona ska upprepa hans dyra misstag från 2006, då blir han trovärdig för han var en fenomenalt bra statsminister och tillräckligt bufflig för att klara av saneringen av det efterlämnade borgerliga konkursboet.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA