Sviterna av FRA-debatten
Fria opinionsbildare och ledarsidor som i dag i hårda ordalag kritiserar tidigare besparingar på försvaret kan kanske reflektera över sin egen roll under den så kallade FRA-debatten för tio år sedan. Ett förslag om att lagreglera den civila myndigheten Försvarets Radio Anstalt (FRA) beskrevs i termer av ”massavlyssning” och FRA beskrevs som en butik där myndigheter kunde ”shoppa” integritetskänslig information.
I stort sett alla ledarredaktioner - SvD, Expressen och DN - hakade på kritiken som ledde till att lagförslaget gjordes om och ledde till att bara försvaret och regeringen fick inrikta signalspaningen.
Med ökade spänningar i omvärlden fick sedan Säkerhetspolisen möjligheten att inrikta FRA - något som var helt nödvändigt för att kunna följa svenska IS-terrorister i Syrien.
Men sviterna av FRA-debatten är inte över. Den som trodde att kemiska vapen begravts i takt med internationella konventioner fick fel. I Syrien har kemvapen återkommande använts utan någon reaktion från ett världssamfund som varit bakbundet av Ryssland och Kina. Händelserna i Salisbury vittnar också om allvar.
Men när ”FRA-shoppen” skulle begränsas förlorade också myndigheten Inspektionen för strategiska produkter möjligheten att inrikta signalspaning. På vilket sätt signalunderrättelsetjänst med avseende på spridning av massförstörelsevapen kolliderar med integritetsintresset var minst sagt oklart.
Nu sker ett sent uppvaknande. Riksdagen - med undantag av Vänsterpartiet förstås - riktar ett tillkännagivande till regeringen om att ge Inspektionen för strategiska produkter (ISP) möjligheter att inrikta FRA:s signalspaning. Bättre sent än aldrig, frestas man att säga. Men det är fler som självkritiskt måste reflektera över sin tidiga hållning i FRA-frågan.
Det vore klädsamt om en och annan opinionsbildare reflekterade över det debattklimat som präglade det offentliga samtalet i frågan för tio år sedan och hur den påverkat svensk och europeisk säkerhet.
