SVT och dess sanningar

Ledare ,

Branschtidningen Resumé gör i sitt senaste nummer sitt bästa för att få reda ut hur SVT egentligen har tänkt med sin reklamfilm ”Höna av en fjäder” som ingår i dess reklamkampanj för sig självt. Men marknadschefen Christer Mellstrand levererar så många suddigheter, floskler och syftningsoklarheter att det blir svårt att få grepp om den hala kommunikationstvålen. Den tre minuter långa filmen får tala för sig själv. Vilket är ett problem för SVT.

Foto: JESSICA GOW

Filmen visar hur ett busigt klipp om en hönas fjäder vandrar hela den virala ryktesvägen från skratt till en internationell fake news- händelse med en illmarigt leende president Putin och en ”last night in Sweden”-hojtande Trump som avrundning. I slutet får tittaren veta att saklig journalistik, sanning och SVT är dekokten som kurerar det här.

Men SVT sitter inte inne med sanningen. Just nu har dess chefer till exempel fullt upp med att förneka att SVT bedrev vilseledande journalistik i sin spegling av de så kallade apatiska barnen för flera år sedan. Trots att det blir allt mer uppenbart att så var fallet.

Ingen tror att något mediaföretag är ofelbart. Problemet är om man som SVT vill låtsas som att man är det, och aldrig vidgå dålig journalistik och än mindre ställa de ansvariga i företaget till svars för något sådant. Oavsett om man är en storbank, myndighet eller ett statligt finansierat mediekonglomerat signalerar en sådan inställning att man inte förtjänar förtroende.

Det är också en händelse som ser ut som en tanke att filmen lanserades i princip samtidigt som man valde att sända ett intervjuprogram med förre Liberalledaren Jan Björklund. Inte för vad som sades utan för vad programmet hette: ”Min sanning”.

”Min sanning” är en serie som började sändas innan det amerikanska presidentvalet 2016 då begrepp som alternativa fakta blev på modet. Fram till dess hade hela västvärldens vänsterliberalism glatt framhärdat i den postmoderna uppfattningen att sanning var något relativt. Det berodde helt på vem det var som uppfattade ett skeende. ”Det som är sant för dig behöver inte vara sant för mig” och ”min verklighet” och så vidare. Då var det helt följdriktigt för SVT att kalla ett intervjuprogram för Min sanning.

Det där perspektivet vill få medier höra talas om idag. Man har tyst och resolut vänt hundraåttio grader, som man gör i Sverige.

Så frågan blir förstås: om själva innebörden av ordet sanning är så pass flyktig för SVT, hur kan de begära att bli tagna på allvar ens i en begreppslig diskussion?

Åkestam Holst, en av Sveriges största reklambyråer, har enligt Mellstrand ”jobbat ihjäl sig” med SVT:s kampanj. I översättning innebär det att en riktigt saftig faktura har landat på SVT:s och skattebetalarnas bord. Sträcker sig Mellstrands ”Vi måste vara transparenta” till att svenskarna får veta hur mycket de betalar för att bli övertygade om att SVT sitter inne med sanningen?

Kampanjen skall pågå i sex veckor. Det blir förmodligen en prövande tid för röster som Smålandspostens, som trots allt höjts till försvar för public service som princip.