Täcket glider av för Björklund

Ledare ,
Foto:
Foto:
Foto:

I helgen samlas Liberalerna till Riksmöte i Västerås. På den tiden de hette Folkpartiet var det pikant att det mest stroppiga akademikerpartiet i svensk politik skulle vara ett folkligt parti, men den stolta falloslogga som de pryder valda delar av stackars Västerås med är ett tydligt tecken på att de fortsätter att framhärda i underhållningsbranschen.

Ja, det är elakt. Men samtidigt har Liberalerna råd att bjuda på det. För varje kritisk kommentar på en moderat ledarsida kan man nämligen räkna in så mycket mer stöd sett i dagspressens upplagetravar.

Liberalerna hör till den lyckliga skaran av politiska partier i Sverige som har resurser ”utanför” det egna engagemanget som ger dem fördelar i konkurrensen. Socialdemokraterna har fackföreningsrörelsen. Centern har en svindlande förmögenhet. Och Liberalerna – de har tidningsröster.

Liberalerna berömmer sig av att vara ett allt igenom oberoende parti men i själva verket rullar det fram på samma trivsamma motor som dessa raders publikation: artonhundratalspressen. Det svenska tidningslandskap som växte fram på artonhundratalet hämtade i mycket sin näring ur den dåtida liberalismen och fyllde sina ledarsidor med agitation för liberala krafter i kamrarna. Och den strukturen lever än idag, trots att Liberalerna slutade vara 1800-talsliberalt långt före Bengt Westerberg och Ola Ullsten och idag tillhör riksdagens marginalpartier.

Det skall inte sägas annat än att partiet har jobbat för denna sin förmånsställning. Vid varje tidningsaffär har man varit noga med att värna bladets liberala politiska hållning. Resultatet vid dags dato är ett opinionsstöd i dagspressen som är både historiskt fastskruvat och fullkomligt oproportioneligt – men säkert gjort sitt för att rädda partiet från att trilla ur riksdagen.

Men svensk debatt är inte vad den var. Och definitivt inte medielandskapet. Trots att partiet länge har varit politiskt kluvet, för att inte säga spretigt, har lojaliteten hos dess kadrer av opinionsskribenter likväl varit starkt och fast. Men i det stormiga och oförutsägbara debattklimat som nu rullat över oss finns inte längre sådana förgivettaganden. Många kompasser har börjat snurra snabbt på liberala redaktioner.

Liberal ställs mot liberal och flera trohetsband syns sedan länge uttjänta när marken gungar. Varken Göteborgs-Posten, Nerikes Allehanda eller ens Dagens Nyheter håller till exempel av var sina anledningar längre någon hand över Jan Björklund.

Det kommer att få effekt. Det mediala skyddstäcke som vilat över Liberalerna i över hundra år håller långsamt på att glida av dem, men utan att de inser det. De kommer nog inte märka det när de nu samlas i Västerås, men till valet kan det bli ett kallt uppvaknande.

Citat: "Många kompasser har börjat snurra snabbt på liberala redaktioner."