Talande tystnad

Fokus låg på klasskillnader och de skillnader som finns mellan storstad och glesbygd. En av få reformer som presenterades var också en ökad omfördelning från Stockholm till regioner och kommuner i andra delar av landet.

Man kan förstå socialdemokratins behov av att återgå till ett välkänt budskap. Deras regeringsunderlag bygger på förhandlingar med Centerpartiet och Liberalerna och dessa kompromisser kommer inte alltid att vara lätta att förklara. Till exempel har man lovat att ta bort värnskatten nästa år. En reform som kommer att ge Sveriges femhundratusen rikaste personer mer i plånboken.

Så statsministern behöver klassretoriken. I förra veckan markerade han mot drogvanorna bland unga i Stockholms välbärgade villaområden och i söndagens tal riktade han udden mot dem som varit skeptiska till bygget av den svenska välfärdsnationen. Han talade om att klassresor är möjliga även i våra dagar och exemplifierade detta med personer som inte vågar tro att radhus och trygghet inte är något de har möjlighet att nå.

Det finns en rad problem med den här beskrivningen, som dessutom visar varför socialdemokratins klassretorik har svårt att nå fram idag. Den dekadens som man pekar på hos överklassen är tack vare tekniska framsteg tillgänglig för nästan alla i samhället. Ett av de största orosmolnen för unga idag är hemmasittandet. Unga, mer eller mindre friska personer som helt enkelt slutar gå till skolan och förverkar sina framtidsutsikter.

För den som saknar maktmedel som pengar eller kontakter är den personliga moralen avgörande för att nå sina mål. Den insikten var drivande för arbetarrörelsens framgång. Bildningsidealet var en bärande punkt. Så ser det inte ut idag. Socialdemokratin har varit central i nedmonteringen av kunskapsskolan och dessutom investerat politiskt kapital i en postmodern syn på moral som splittrar människor.

Istället erbjuder man politisk moralism. Radhusdrömmen är verklig för många i vårt land men med den följer för det mesta också resor, bilism och nöjen. Sådant som den rödgröna regeringen sett till att inte bara beskatta utan även fördöma som omoraliskt. Just eftersom utlandssemestrar blivit såpass billiga och tillgängliga för vanliga människor.

Fyrtio procent av dem som tar högskoleexamen får en lägre livslön än genomsnittet för de som bara har gått ut gymnasiet. Det är inte heller statistik som talar till socialdemokratins fördel när det kommer till att belöna de som vill göra en klassresa i dagens samhälle.

Om statsminister Löfven och Socialdemokraterna kommer att fortsätta året på den inslagna vägen lär de behöva tassa på tå runt dessa obekväma förhållanden.