Tar från landet och ger till staden
Flera av satsningarna är direkt riktade till storstäderna och deras ytterområden. Det handlar om satsningar på kollektivtrafik, infrastrukturförstärkning i storstadsområdena, kultursatsningar öronmärkta för förorten, bostadsutveckling med samma adress. Regeringen har till och med inrättat en ny statsrådspost som stadsutvecklingsminister. Och extra symboliskt är det fria inträdet på statens museum. Vi var ju var de flesta av dem ligger någonstans.
Det är ingen tvekan om att den rödgröna regeringen ser storstadsmänniskan och hennes behov. Men landsbygden och dess folk får en annan uppmärksamhet.
Vid årsskiftet lägger regeringen ned landsbygdsdepartementet. Jordbruks- och skogsfrågor överförs till Näringsdepartementet. Det är svårt att överdriva både den symboliska och praktiska betydelsen av att landsbygdsfrågorna och de så kallade gröna näringarna nu för första gången saknar ett eget departement.
Vägslitageavgiften är ett nyord, men det är likväl en gammal idé om skatteuttag som betyder att det ska kosta mer pengar att köra lastbil och att kostnaden stiger ju längre man kör. Skatten träffar hårdare ju längre företag och konsumenter finns från de stora befolkningscentra. Avgiften gör också svensk exportindustri mindre konkurrenskraftig. Just kostnaderna för långa transporter är ju ett av argumentet mot att lägga och behålla produktion i Sverige. Företagen på landet drabbas naturligtvis mest.
Gödselskatten är en annan skatt som slår orättvist mot landsbygden. Det låter som om man vill påverka ett beteende för att minska miljöpåverkan. Men handelsgödsel är inte gratis. Det finns ingen lantbrukare som gödslar mer än absolut nödvändigt. Miljöskatten blir i stället en beskattning på lantbruket som näring och det leder till att färre har råd att fortsätta.
Den höjda kärnkraftsskatten fördelas inte heller jämt mellan land och stad. Elpriserna betyder mer för den som bor i hus på småländska höglandet än för den som bor i en lägenhet i centrala Malmö. Den energiintensiva industrin med pappersbruk och stålindustri ligger sällan i storstäderna. Jobben som försvinner gör det från landsbygden.
Det kommer alltid vara lite mer mödosamt att bo på landet än i stan. Den stora stadens invånare kommer alltid ha tillgång till ett större utbud än den lilla stadens. Men det är skillnader som man åtminstone inte behöver förvärra genom politiska beslut.