Ledare 2010-07-27 | Uppdaterad 2010-07-26
Svenska spel lägger årligen stora summor på att sponsra svenskt föreningsliv. Tidigare har man stöttat en mångfald av verksamheter, men från och med årsskiftet kommer man bara satsa på idrotten. Därmed avbryter man samarbetet med flera kulturprojekt och ansluter sig till en sorglig svensk trend.
Ett exempel med stort symboliskt värde är att Svenska spel slutar sponsra Medeltidsveckan i Visby. Svenska spel har länge varit huvudsponsor och bidragit med 400 000 kronor årligen. Med tanke på att Svenska spels huvudkontor ligger på Gotland och att storbolag vanligen tar sponsringsansvar i det lokala samhället tedde sig engagemanget naturligt.
Tyvärr är statliga Svenska spels beslut att inte sponsra kultur symptomatiskt för Sverige. Bara runt en procent av kulturen finansieras av sponsring. En stor del av orsaken ligger i skattregler som missgynnar sponsring till kultur och i stället styr pengarna mot idrotten. Oviljan att stödja kultur handlar således inte om att direktörerna skulle vara mer intresserade av golf än av litteratur. Bakgrunden är snarare politisk.
Ett företag som sponsrar allmännyttig verksamhet kan få göra avdrag på skatten. Dock måste bolagen bevisa att de får tillbaka en direkt motprestation. Kravet finns för att dra en gräns mellan sponsring och gåvor. Sådana är i Sverige - till skillnad från resten av Europa - inte avdragsgilla.
Bevisbördan ligger hos det skatteskyldiga företaget. När det handlar om idrott är det relativt enkelt att visa att man fått en motprestation för sina sponsorpengar. Reklamskyltar eller tryck på kläder och utrustning är typiska varianter.
För företag som valt att sponsra kultur är det svårare att få igenom avdrag. Skattverket är tydligt med att motprestationen inte får vara vad man kallar "goodwill" - sådan får man ju också av gåvor.
Men det är svårt för att inte säga kontraproduktivt av ett företag att kräva tydliga motprestationer av kulturen. Att sätta tryck på skådespelarnas dräkter eller låta körerna sjunga varannan reklam går ju på tvärs med kulturens egenart.
Ofta slutar en ansökan med att endast en liten del av samarbetet mellan ett företag och en kulturaktör blir avdragsgill. Det som inte har en direkt motprestation ses som goodwill och därmed gåva.
Skattereglerna är uppenbart orättvisa till idrottens fördel. Det är naturligtvis bra att svensk idrott får pengar från näringslivet. Men kulturen är också i behov av finansiering. Båda fälten är viktiga för folkhälsan, civilsamhället och demokratin.
I Sverige behöver vi fler exempel på företag som tar samhällsansvar och bidrar även till tillväxt av värden som inte nämns i kvartalsrapporterna. Ett allmänt uppskattande av företaget i den egna regionen borde vara ett lika legitim värde som VIP-biljetter.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA