Terrorhot mot Sveriges bönder
Personen i fråga har tidigare dömts för gravskändning, fysiska hot och andra grova brott, alltid riktade mot lantbrukare. Göteborgs-Posten har i ett uppmärksammat och välunderbyggt reportage kastat ljus över denna underrapporterade form av terrorism i Sverige. Djurfront dödshotar, uppmanar till våld och sprider brottsmanualer.
Är terrorism ett för starkt begrepp för det här? Man kan börja i andra änden: varför kallas de här grupperna så ofta ”aktivister” av medier? Begreppet aktivist är inte ens neutralt, det har en i svensk politisk miljö omisskänslig positiv underton. Det underförstås att aktivism är vällovligt på något sätt. Bra för medvetande och medborgaranda och så.
Om det handlar om något som bär vänsterprägel, skall tilläggas.
Den svenska djurrättsrörelsen är inte ”aktivistisk”. Den bedriver terror mot de bönder de utsett till djurplågare. Därför är den i sin praktik en terrorrörelse oavsett vilka kriterier som krävs i säkerhetspolisens begreppsvärld.
Överdrivet och alarmistiskt? För första gången har SVT:s debattprogram Opinion live tvingats att ställa in en debatt. Det finns nämligen ingen bonde som vågar delta – ens under anonymitetsskydd.
Så stark är rädslan bland Sveriges lantbrukare. De vet att de redan är kartlagda och att ”aktivisterna” vet var de bor och vilka som ingår i familjen. De vet vad sådana som den där före detta miljöpartisten är kapabla till. En bonde har tvingats fly sitt hem och lever under polisskydd.
Har ett svenskt debattprogram någonsin behövts ställas in på grund av hot tidigare? Från organiserad brottslighet? Nazister? Vänsterextremister? Islamister? Nej. Men på grund av djurrättsaktivister. Allvaret rungar plötsligt ut över offentligheten. Eller borde göra det.
Nu börjar politiker så sakta att vakna. Problemet togs faktiskt upp under riksdagens partiledardebatt i onsdags. Men när sätts de riktiga resurserna in?
Det finns ingen brottskod för djurrättsbrott, hälsar polisen. Men varför skulle det behövas? Kräver polisen att få veta den ideologiska anledningen till mordhot, misshandel och skadegörelse när den rycker ut? Är det avgörande för åklagare?
Och återigen, om vi nystar i orden, för de är betydelsefulla – kan vi åtminstone skrota begreppet aktivism i de här sammanhangen? ”Våldsbejakande aktivism” har varit en variant som dykt upp som om ett korn av idealism i detta vore viktigt att rädda. Men det är det inte.
Vill man vara formalist så pass att det absolut inte får kallas terrorism, åtminstone inte innan något har exploderat på en bondgård i Sverige, så låt vara. Men att det är fråga om extremism och inte aktivism, det bör vara ett anständighetskrav att vidgå för de som debatterar och rapporterar om detta.
