Till bönderna från hjärtat
Det är överlag helt rätt. Jordbruksminister Sven-Erik Bucht ställer 375 kronor per djur i utsikt, med ett takbelopp per gård på 150 00 kronor. Det är möjligt att volymerna kan diskuteras och behöva justeras uppåt, men det inriktningen är riktig.
Dock med två anmärkningar i marginalen: Beskedet att trettiotvå myndigheter ges uppdrag att arbeta med klimatanpassning och förebyggande åtgärder skall förhoppningsvis ses som den sista resurskrävande symbolpolitiska handlingen från en regering som frivilligt fogat in sig i Miljöpartiets gisslangrepp.
Bucht fyrade också av tröstbudet att EU kanske (!) går med på att tidigarelägga en planerad utbetalning på tvåhundrafemtio miljoner. Detta var dock känt sedan veckor och varför något i den saken skulle förändras av att jordbruksministern upprepar faktum på en presskonferens vet endast presstrategerna.
Hur som helst, grundprincipen måste vara att ingen skall behöva gå från hus och gård på grund av torkan och så långt verkar regeringen vilja vara med. Men det är också värt att hörsamma Lantbrukarnas riksförbund, LRF, som påpekar att den totala kostnaden för torkan beräknas till inte mindre än tio miljarder kronor och att det måste finnas utrymme för ytterligare stödjande insatser framöver.
Dessa sorts diskussioner har föranlett en debatt kring samhällets relation kring jordbruket och dess legitimitet som nödhjälpstagare. Det finns anledning att understryka att svenskt jordbruk inte är en självreglerande marknad som om gårdarna vore börsnoterade. Jordbruk är på samma gång ett nationellt kulturelement som det är av vikt för samhällets livsmedelsplanering. Den rena utbud-efterfrågemodellen som nationalekonomin laborerar med är helt enkelt inte tillämplig i det här fallet. Den betyder inte att en sådan modell inte är relevant, långt ifrån. Men jordbruk är inte och kommer i överskådlig framtid inte vara en ”ren” marknad utan fortsätta vara en för komplex näringsgren för det.
Den kalla nyttologik en del vill underställa jordbruket är ett typiskt svenskt fenomen. Lyckligtvis har detta tankesätt inte fått fullt genomslag. Jordbruket har alltjämt sin huvudsakliga plats i svenska folkets hjärta och inte i dess hjärnkretsar. Det visar om inte annat alla de små men storslagna solidaritetsuttrycken sommaren 2018.
