Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2012-02-03 | Uppdaterad 2012-02-02
En konflikt har brutit ut. Och det är för en gång skull ett förbund vanligen förknippat med pragmatism och ansvarstagande som anklagas för stridsåtgärder.
Inför LO-kongressen i maj föreslår IF Metall att centralorganisationens kommunikationsenhet ska slås samman med den i dag självständiga LO-Tidningen. Reaktionerna blev minst sagt starka. "Det är uppenbart att den föreslagna samverkan skulle inkräkta på redaktionens suveränitet. Vi har ett tydligt redaktionellt uppdrag som innebär oberoende journalistik med en nyhetsledande ambition", kommenterade chefredaktören för LO-Tidningen Johanna Kronlid.
Metall vill se "synergieffekter och ökad slagkraft". Så blir pressorganet en megafon för en organisation, inte ett forum för idéer och granskning. Fackföreningsrörelsen i Sverige har ju annars en tämligen stolt presstradition att förvalta. Inte som ägare till morgon- och kvällspress - de har inte fungerat - men de egna tidningarna som gamla Metallarbetaren och LO-Tidningen har varit avisor som lästs långt utanför de egna leden. Det folkbildande anslaget har synts på kultursidor. Resurser har funnits till granskning. Tidningarna med undantag av Kommunalarbetaren bör beskrivas som språkrör, men sällan som kampanjorgan.
Ytterst ansvarig för motion är Stefan Löfven, den nye socialdemokratiske partiledaren som tidigare just var ordförande för IF Metall. Det är till honom frågorna bör ställas om vilken syn på redaktionell frihet och oberoende arbetarrörelsen har år 2012.
En gång i tiden hade riksdagen inte bara ett folkhögskoleparti - många ledamöter kom från folkhögskolorna - utan också ett journalistparti. Pressforskaren Mattias Hessérus uppmärksammade under Axess medieseminarium i Ängelsberg under onsdagen att 1935 hade 14 procent av riksdagsledamöterna i andra kammaren sin bakgrund i pressen. Bland regeringens ledamöter var den motsvarande siffran 33 procent. Visst fanns det då en partipress och självständigheten hade en annan innebörd. Den syn på redaktionell frihet som Löfven uppvisar och som han är långtifrån ensam att driva vittnar dock om att inställningen till medias roll och självständighet inte är den bästa i makthavareliten.
Tankarna om en mer marginaliserad och lojal LO-Tidning är nämligen ett tecken i tiden. Om olika samhällssfärer - folkrörelser, näringsliv och kyrka - tidigare satsade på fri journalistik genom den egna organisationspressen är det styrd kommunikation som i dag prioriteras. Budskap ska förmedlas direkt till väljare, medlemmar eller allmänhet utan mediernas grindvakter. Det nya socialamediersamhället har fördelar - fler kommer till tals och rapporteringen blir snabbare. Företag och organisationer ger emellertid allt mer upp idén och tilltron till egna oberoende tidningsröster. Så försvagas bevakning och granskning. Så fragmentiseras den gemensamma offentligheten och så nås LO:s förtroendevalda i en framtid - om motionen går igenom - av ledningens tillrättalagda information istället för av den friare journalistiken.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA